Kapitel 11. Ett totalt kaotiskt kalas.

Saturnus vaknar av en plötslig smärta i magen. Hon skrek rakt ut och Gordon kommer inspringande med panik i i blicken.
-Ja.. jag var gravid.. men jag har nästan ingen mage, hur.. AHHH! Saturnus förstod ingenting. Om hon var gravid har hon bara gått halva den tid som hon var gravid med Natt.
-Du måste in på sjukhus! Det är inte normalt att föda barn hemma!
Saturnus vände på huvudet och gav honom en blick som fick honom att tystna. "korkade människa, jag föder vart jag vill, vem tror han att han är som försöker bestämma över mig? Dumma planet!" Saturnus brukade ha ett lite hätskt humör men det var få saker som kunde få en på så dåligt humör som en förlossning!

Förlossningen var lång och mödosam men resulterade i ett friskt barn, en flicka denna gången. Saturnus älskade sin son men var samtidigt glad över dottern, glad att det är någon som kan ärva huset och föra generna vidare. Gordon försökte låtsas vara irriterad men när han mötte Saturnus blick insåg att det inte var någon ide och körde iväg, Saturnus brydde sig inte om vart. 

Saturnus tittade på barnet som hade denna planetens rosa hud fast med inslag av gult. "Minns jag fel när jag får för mig att vi alltid föds ganska ljusa och neutrala och att färgen kommer först lite senare? Minns inte ens hur våra barn ser ut! Saturnus blev lite förskräckt över hur mycket hon glömt så snabbt, må barnen växa upp fort!

Flickan behöver ett namn, Saturnus såg att flickan hade små ljusa fjun på huvudet med mörkt blå toppar. Gul och mörkt blå. Saturnus funderade hårt.

-Uranus! Det är Uranus färger, så ditt namn ska bli Uranus och när du har åldern inne ska du få din planets egenskaper och bära dess symbol som andra kvinnor på galaxia! Det lilla barnet såg stint på henne med sina stora ljusa ögon men såg ändå något gillande ut.

På Galaxia döptes man inte bara efter Planeter. Saturnus pappa hette Natt och hade mörka stjärnor tatuerat på kroppen, hennes mamma hette Dag och hade bleka solar. Hon hade ofta hört hur lyckosamt det var att hennes föräldrars namn passade så väl ihop. -Jag saknar dem så mycket. viskade hon till den allvarliga flickan.

Gordon var borta hela natten och nästan hela dagen efter. Det var dagen efter Uranus födelse och dagen innan Natts födelsedag, att han redan var så stor! Saturnus älskade att se när folk fyllde år. Att man kan växa så där fort, gå från ett stadium i livet till ett andra över en dag! 

Saturnus hatade att städa, men hon hade bjudit över flera från sitt jobb i morgon och kranen i köket hade gått sönder så det var bara att sätta igång. 

Sent på kvällen efter Saturnus somnat kom Gordon. Han gick raka vägen in i badrummet för att ta en dusch och stod sedan länge i telefon. Saturnus hade väntat på honom eftersom hon ville prata med honom. Hon hade bestämt sig, han skulle ut. Hon hade faktiskt två barn att tänka på och tänkte inte dela hem med en lömsk korkskalle bara för att han var fin att titta på.

Gordon sov när hon gick upp, men hon tänkte att det ändå kunde vänta till EFTER kalaset. Det skulle inte få påverka hennes sons födelsedag.

Det var många som kom, och Saturnus kände sig väldigt pressad av alla människor, men stod ut för Natts skull. Det var så här man firade födelsedag på Jorden. På Galaxia var man bara nära och kära och det var stillsamt och lugnt, men även om hon var pressad så gillade hon den glada stämningen som uppstod.

Inte visste hon att allt skulle gå så snett så fort.

Det var lite senare på kvällen när det hela började. Det kom in en kvinna som Saturnus aldrig sett förut. Kvinnan kollade sig argt omkring och gick sedan fram till Saturnus. 

-Det är du som är Saturnus, inte sant? hon lät och såg upprörd och ledsen ut.

-Ja, ehm.. vem är du?

-Kan vi prata ostört någonstans? Saturnus såg att kvinnan var lite äldre än henne men hon såg väldigt snäll och ärlig ut. Hon visade in den okända kvinnan i barnens sovrum.

-Jag vet inte om du vet vem jag är, men mitt namn är Janet. och... Jag... Jag vet verkligen inte hur jag ska säga detta men Gordon har lurat oss båda, och vi är inte de första. 

Saturnus var förvirrad, vad menade hon? Kvinnan suckade djupt innan hon fortsatte.

-Gordon har haft ett förhållande med oss två samtidigt. Jag blev kontaktad av Sara, en av hans tidigare flickvänner i eftermiddags. Hon hade sett oss båda tillsammans med Gordon och ville inte att vi skulle genomlida det hon gjort. Han hade ett förhållande med henne och en annan kvinna samtidigt och fortsatte att dubbelspela tills Sara kom på det. Jag vet inte vad ni hade för relation, men det är inte otroheten som är värst. Det är alla lögner.

Saturnus kände vreden koka i blodet. Här hade hon stått ut med all hans skit så hade han bara varit en lögnare! Att ljuga är något av det fulaste som finns, och det är ett ytterst dåligt karaktärsdrag. Hon ville ha ut honom ut sitt och sina barns liv, NU.

Då kom Gordon in stigande i rummet och Janet vände sig emot honom, Gordon tappade hakan och såg väldigt påkommen ut.

Din orm! Jag vill aldrig mer se dig! Förlåt för att jag störde Saturnus. sa Janet med handen på Saturnus arm. De log ett sorgset leende mot varandra innan Janet gav Gordon ännu en mörk blick och steg ut ur rummet.

-Janet, vänta! sa Gordon, men när dörren stängdes vända han sig mot Saturnus med sorg i blicken.
-Saturnus, hon betyder inget.. det är du.
-Tyst med dig. Jag tänker inte diskutera detta framför barnen. Saturnus pekade mot dörren och de klev ut i trädgården. När de kom ut i hallen hade alla gästerna ett pressat uttryck i sina ansikten. De hade hört alls. Saturnus kände skammen hetta i kinderna, men det ersattes snabbt av ilska. Hon tänker inte skämmas när det är Gordon som var en lögnare.

-Du. Du säger inte ett ord! Saturnus röst var så kall att vatten omkring borde frusit, hon hade aldrig varit så arg. Ett sånt fruktansvärt svek. Att han hade en annan kvinna brydde hon sig inte så mycket om, de hade inte haft så mycket till förhållande det senaste. Utan att han hade ljugit och inte tagit hand om sin son för att han varit med någon annan.

-Du har svikit mig, din son och din dotter. Du har huggit oss alla i ryggen med ditt svek och dina lögner. Du ska här ifrån NU. Jag vill aldrig mer se dig och du får inte träffa dina barn. Du är inte deras pappa. Du har inte förtjänat att kalla dig det. Så ge dig iväg innan jag blir så arg att jag inte vet vad jag gör!

Gordon gav henne en sista blick och sprang till bilen, han körde iväg och Saturnus stod och tittade på hur ljuslyktorna blev allt svagare. Heta tårar rann ner för hennes ansikte. Inte av sorg, utan av ilska. Det enda goda som kom från den människan var barnen och de dela bara gener. Inget annat.

De behöver inte honom.