Kapitel 13. Barnen växer snabbt.

Natt och Uranus växer snabbt, och de lekte allt med med varandra. Natts lycantropi var något som Saturnus till en början var konfunderad över, men när hon märkte att det inte var mycket mer än ökad livslängd och förvandlingar så vad det inget som direkt oroade henne längre. Hon var snarare mer spänd över att se honom förvandlas.

Det var dags för Uranus att fylla år, men efter föra kalasets fiasko hade Saturnus hållit sig borta från sina vänner. Hon vet att hon inte borde skämmas, det var Gordon som skulle skämmas. Men ändå vågade hon knappt möta sina vänners ögon, förutom Jack. Jack hade varit där för henne redan dagen efter. Han ringde i emellanåt bara för att kolla hur det var med henne. Saturnus tyckte han var trevlig men ville inte att han skulle komma närmare. Hennes första och sista förhållande var fortfarande färskt i minnet och hon ville att hennes barn skulle få hennes fulla fokus.

Så när det var dags för Uranus att fylla år så var det ett litet kalas, med bara Saturnus och Natt som hejade på henne när hon växte upp. Och vilken söt flicka hon var. Hennes ögon var lysande gula, huden hade som en ton av månsken och även ärvt Saturnus spetsiga öron. Dock var det något med hennes ögon, pupillen var avlång på ett sett som Saturnus inte sett innan. 

Saturnus fick egenskaperna: 

Älskar naturen

Atletisk

Uranus hår såg först lika mörkt ut som Natts men i ljuset såg man att det var mörkt blåa toppar och ljust gul botten.

Saturnus tyckte att Natt var stillsam men Uranus var väldigt allvarsam och stillsam. När Natt satt och lekte med sina leksaker satt ofta Uranus och betraktade honom med beundran i blicken. Natt gick fram till Uranus och gav henne en leksak och försiktigt försökte hon vara med i leken. Dock kasta hon snabbt bort  hästen och tog istället en bil och lekte med, och den allvarliga flickan blev till det barn hon faktiskt var.

En kväll kom Saturnus in i rummet för att titta till barnen så satt Uranus satt och stirrade stint ut igenom fönstret. Saturnus vände sig om och såg att det var fullmåne. Natt sov alltid oroligt när det var fullmåne.

-Vad gör du Uranus? Kan inte du heller sova? en rysning for igenom Saturnus när Uranus ylade mot månen. Saturnus blod frös alltid till is när Natt ylade och det verkade som om vargblodet var starkt, för nu hade hon visst två vargungar.

Saturnus trodde det skulle bli tröttsamt att lära ännu ett barn gå och tala men det visade sig att hon tyckte det var lika roligt som första gången. Hon fylldes av stolthet när hon såg Uranus ta sina första steg.

Men tiden går fort på jorden där dagarna är så korta, och helt plötsligt var Natt så stor att han snart skulle börja skolan.

-Snart är du så stor lille vargunge, snart är du för stor för att lyftas.