Kapitel 12. Natt visar en okänd sida.

Natt som småbarn. Han hade ärvt mer av sin biologiska fader än vad Saturnus visste. Samma hårfärg, en relativt "sim-naturlig" hudfärg där emot hade han ärvt Saturnus fina öron. Natt är lugn och stillsam som gärna leker fantasifulla lekar och tycker om att titta på sin lillasyster. 

Natt har egenskaperna:

Älskar Naturen

Älskar Kylan (vilket måste kommit från Gordons sida, Saturnus har aldrig upplevt en sån kyla som på jorden)

Saturnus trivdes att ha lediga dagar från jobbet, hon tyckte det var roligt att spendera tid med Natt och lära honom läsa, gå och använda potta. Men vissa dagar var Natt lite svårt att få kontakt med, han verkade liksom vara på en plats långt bort. 

Natt stirrade stint ut i inget och Saturnus betraktade honom, det såg ut som om han funderade på något viktigt, men vad är det som är så tungt att tänka på någon så liten?

Saturnus hämtade en flaska till Natt som hade varit lite extra okontaktbar, och när hon kom in i rummet igen så höll Natt på att klösa på en blomma som hon en gång fått av Gordon.

Hon stannade i dörren och log när hon såg hur han klöste sönder blommorna. Hon hade glömt av att de stod där och tänkte att Natt kunde få sitt roliga innan hon slängde dem.

Hon förstod även vad detta betydde, han hade ärvt detta av Gordon.  Lycantropi, det var något som var helt nytt för Saturnus innan hon hamnade här. Hon hade läst om det på biblioteket och nu när hon såg sin vargunge klösa så föll många bitar på plats. Det var därför Gordon bara jobbar dag, det var därför han inte kom till jobbet dagen efter fullmåne. Det var därför han lämnade vad han kallade för deras gemensamma hem när han fick se att månen var full.

Undra om Uranus också var en vargunge? Kunde kvinnor bli varulvar? Saturnus tänkte att det kanske var dags att bege sig till biblioteket för att forska lite.

Natt somnade tidigt efter en dag med talträning och massa rivande, blomman var fortfarande intakt och när hon lyfte Uranus kom det en känsla hon inte förväntat sig.

Hon kände sig ensam. Trots hennes fina barn så kände hon sig ensam och hon ville hem. Hon ville känna sin pappas armar om sig och känna sig trygg. Hennes pappas kramar var varma och tanken på sin pappa fick tårarna att komma. Hennes mamma hade jobbat mycket och även om hon älskade sin mamma så hade de aldrig stått varandra lika nära.

"Hade du genomskådat Gordon pappa? Jag önskar du var här, jag vill åka hem med mina ungar och visa dem en vacker värld fylld med vatten och runda hus."