torsdag 26 december 2013

Kapitel 15. Tankarna kring att växa upp.

Saturnus hade bara några dagar kvar på sin mamma ledighet men hon gjorde det bästa med tiden hon hade, spenderade tiden med att göra... viktiga.. saker?


Saturnus skulle snart fylla år, något som gjorde henne ganska nervös. När hennes mamma var i hennes ålder var hon chef på fabriken och fött henne. Så högt man kunde komma ifrån den låga samhällsklass hon tillhörde på Galaxia. "Men å andra sidan så har jag faktiskt fött och fostrat två barn! och redan blivit sviken av en lögnare..." Men när hon såg Gordon lämna hennes hem hade hon bestämt sig att det inte skulle påverka henne. Hon klarade sig själv, och när hon såg sig själv i spegeln så önskade hon nästan att hon kunde träffa en galaxian, en man utan ögonvitor och spetsiga öron.. Men varför drömma om det omöjliga?


Saturnus var orolig att barnen skulle glida ifrån varandra när Natt började skolan, men Natt gick alltid och hälsade på Uranus det första han gjorde när han kom hem. Uranus skrattade tills hon kiknade när de lekte, och Saturnus stod och betraktade dem och kände hur hjärtat svällde av kärlek och stolthet. Natt var så snäll mot alla, hennes fina son.


Natt klarade sig bra i skolan och hade inga problem med läxorna, som gick fort att göra. Saturnus tyckte det var skönt att låta barnen leka lite så hon kunde ta en paus, det blev väldigt många bad. Saturnus älskade att bada men vilken mamma hinner bara när man har barn att ta hand om?


Natt visade sig ha ärvt Saturnus dygnsrytm och behövde inte heller sova så länge som Jordens färglösa invånare. Men Saturnus hade märkt hur snabbt folk i staden började prata om allt som hände, och var glad att de inte bodde i centrum utan mitt emot stadens ridcenter. Natt hade fått upp ett intresse för hästar, men Saturnus tyckte de stora håriga varelserna var  skrämmande. De största djuren hon sett var ödlor, och de kallblodiga lugna varelserna hade inte lika bråttom som dessa stora däggdjur. De var inte heller lika opålitliga, hästar kunde helt plötsligt och utan förvarning gnägga och greja.

Men Natt bad aldrig om något, och när Saturnus märkte att han nästan bara lekte med sina hästleksaker och läste om riddare så köpte hon en gunghäst till honom.
-Natt! kom får du se vad jag köpt! Natt kom gående med ett leende på läpparna och när han såg vad hon köpt tappade han hakan och sprang fram och kramade henne snabbt innan han sprang till gunghästen.

-TACK MAMMA!  sa han medan han klättrade upp på hästen, men Saturnus bara skrattade. Hans reaktion hade varit nog.


Dagen efter var det dags för Uranus födelsedag. Hennes flicka skulle bli stor! Saturnus var oroligare för Uranus och hur det skulle gå för henne i skolan, men som hon förstått det skulle hon och Natt gå i samma skola och deras klassrum låg nära varandra. Natt kanske kunde presentera henne för några kamrater?

Natt hade inte svårt att få vänner och hade redan varit på flera lekträffar mest med en familj där alla var varulvar likt han själv. Först tyckte Saturnus att tanken var skrämmande, men sedan kom hon på att familjen kunde ge honom kunskap som hon aldrig skulle kunna ge. Och föräldrarna var inte alls skrämda eller förvånande över Saturnus utseende, de glodde inte alls utan bemötte henne som vem som helst.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar