Kapitel 17. "Vi låter nävarna avgöra!"

-När båda är förvandlade så ser vi nästan likadana ut, är du säker på att du är en jordbo?

Wilhelmina skrattade åt vad Natt sa, inte för att vara elak utan för att det var sant. När de var förvandlade så var de ganska lika, långa öron, huggtänder och allt.

Natt var väldigt mycket hemma hos familjen Wolff, även om det för det mesta var Gator som han lekte med så när Wilhelmina hade sin kompis Karin på besök så smet han ofta in i samma rum för att prata lite. Karin sa inte mycket i hans närhet men tittade öppet och nyfiket på hans långa öron, Karin var inte en varulv men hon hade känt Wilhelmina sedan hon var liten så hon var van att se henne förvandlas.

Natt har fina ljuslila slingor i sitt hår som kan vara lite svåra att se.

Natts frånvaro märktes i huset, Uranus satt på köket i golvet och gjorde sina läxor efter hon ätit men gick sedan ni i sitt rum och bläddrade i sina tidningar. Bilar, skateboards, robotar och motorcyklar. Saturnus tyckte att Jordens transportmedel var klumpiga men tyckte ändå att Uranus valt ett sunt intresse. Själv gillade hon ju flygplan! 

Saturnus gick in i sina barns gemensamma rum. -Vill du veta något spännande? Uranus som satt på sängen tittade upp på henne och nickade.

-Om jag får den befordran jag tror jag kan få, så kommer jag inte bara få flyga flygplan utan kanske till och med kan få flyga ut i rymden. Innan ville jag bara vara i luften, men nu vill jag till rymden. Kan du gissa varför?

Uranus tänkte ett ögonblick och sa sedan med sin låga röst -För du vill hem igen?

Saturnus tittade på sin dotter och satte sig bredvid henne på sängen. -Nej, detta är mitt hem. Vårt hem. även om jag tycker att mitt försökt till ett hus inte passar bra in här. Det ska försöka se ut som våra runda hus på Galaxia, men... jag vet inte, här ser det bara konstigt ut.

-Som vi. Uranus tittade ner i golvet och Saturnus vända flickan mot sig för att möta hennes blick.

-Är det någon som sagt att vi inte hör hemma här? Vi har lika stor rätt att vara här som vem som helst. Om någon ser ner på dig så är det av avundsjuka. Du är en dotter av Galaxia. Du kommer ärva detta hus jag byggt upp och dina arvingar efter dig. Du är smart och du är stark. Låt aldrig någon säga motsatsen! Snart kommer du börja märka små förändringar, och då blir det dags för din vuxenceremoni, din märkning.

Uranus nickade men såg inte helt övertygad ut. Saturnus kramade henne och lämnade henne sedan ifred, hon behövde lite luft. Detta skulle hon ta upp med rektorn, hennes dotter ska inte behöva känna sig utanför i skolan för att hon har en annan hudfärg! Jordborna har själv olika hudfärger, varför är de då så dömande mot Uranus?

Sedan Saturnus återvänt till jobbet så tycktes dagarna flyga förbi! Hon hade bett Natt att ta med sig kompisar hem istället så att Uranus inte skulle känna sig så ensam. Men Uranus satt mest en bit ifrån när Gator var där. Gator försökte prata med henne men hon svarade kort om ens det. Det var inte det att hon var blyg, hon bara... visste inte vad hon skulle säga, och sa sällan mycket alls.

Det var dags för Natts födelsedag och snart var det dags för Uranus och Saturnus också. De hade ett kalas med Jack från Saturnus jobb samt Gator och Wilhelmina Wolff. Natt hade också bjudit in Wilhelminas kompis Karin. Uranus satt mest och betraktade de andra barnen när de lekte men när då åt tårta så deltog hon, om ens sparsamt, i barnens samtal.

Natt växte upp från ett sött barn till en mycket sötare tonåring. De ljuslila topparna i hans korpsvarta hår kombinerat med hans stora öron och lysande gula ögon fick Karin att rodna. Saturnus var glad över att det fanns mycket av hennes gener i honom. Han hade visserligen konstiga ögon och en ovanligt "vanlig" hudfärg men utöver det.

Natt har egenskaperna:

Bokmal

Älskar Naturen

Älskar Kylan

Dagen efter Natts födelsedag så höll sig Uranus hela tiden i ett rum där han inte var. 

-Unni? Unni vart är du? Natt letade tills han fann henne i sin mammas rum.

-Unni, undviker du mig? Det är fortfarande jag du vet, även om jag blivit äldre. Snart är du lika gammal som jag. 

-Du ser annorlunda ut. sa Uranus skeptiskt, och Natt log ett leende som skulle få flickorna i hans klass att bli knäsvaga men fick Uranus att slappna av.

-Vet du vad? Det är Höstdagen idag, vi kan klä ut oss och gå på "bus eller godis"-runda. Bara du och jag. Vad tror du om det?

Uranus nickade och gick för att ta på sig sin kostym. När de sedan träffades i hallen så bröt båda ut i skratt, de hade nämligen valt samma kostym! De var båda utklädda till koplantor! 

-Vi låter nävarna avgöra vem som ska få ha dräkten! Natt höjde sin näve och Uranus gjorde likadant. 

-STEN! SAX! PÅSE! sa båda i kör.

Natt vann, som han ofta gjorde. -Vet du vad Unni? Du måste inte alltid låta mig vinna men vi kan ha dräkten båda två. Det gillade Uranus även om hon var skeptiskt till iden, hon gjorde det mest för Natts skull.