Kapitel 3. Utforskning av staden.

Saturnus försökte att ständigt hålla sig sysselsatt, hon ville aldrig slappna av, hon ville aldrig tänka. Så efter sin andra natt på Jorden så bestämde hon sig för att undersöka området hon bodde i. Det var sent men inte helt mörkt ute, Saturnus var nämligen mörkrädd. Men i sin iver att upptäcka allt så kom hon längre hemifrån än vad hon trodde, och helt plöstligt så hade det börjat mörkna.

En bit längre fram såg hon lysande lampor i en affär och klev in. Kvinnan bakom disken log och hälsade på henne. -Du är ny här va? Mhm, det känner jag direkt. Inte bara i Moonlight Falls utan även på jorden. Varit med om mycket och tungt vilar ett ansvar på dina axlar, men var inte orolig jag vet att du kommer klara dig galant. Men berätta allt nu!

Lägg till bildtext

Här var en människa (Saturnus hade minsann läst tidningar och upptäckt att de likt talspråket delade ett gemensamt skrivspråk) i hennes smak. Mycket mer lik galaxianerna, rakt fram och ärlig och talade direkt om vad man ville. Chrissy som den blonda kvinnan hette, satt och pratade med Saturnus tills det började ljusna och när Saturnus inte kunde få fram ett ord utan att gäspa var det nog dags att vandra hemmåt.

-Du behöver mer pengar, men det kommer snart ordna sig självt. Men om du behöver pengar just nu, så leta efter plantor redo att skördas, samla in honung och smådjur och sälj så klarar du dig tills du fått ett jobb.

Saturnus gav sig iväg hemåt och hittade faktiskt en ödla, en fågel och flera spännande växter som växte på marken som hon kunde skörda. På Galaxia växte det mesta i vatten eller underjord. Så dessa konstiga frukter och grönsaker var helt nytt för henne. Under hemvägen funderade hon även på det där med jobb, hon ville flyga på Galaxia men hade inte råd med utbildningen, en trashank som henne på flygskolan? Men hon försökte tänka på annat, det gjorde ont att tänka på hemmet.

Men trots sina försök så var hon alldeles upprörd och till sig när hon kom hem (och hon behövde verkligen duscha igen), hon kände hur hon fick svårt att andas den torra luften, hur lågt borta molnen kändes, hur rundörade och vitögda alla var... hon kände hur det kändes som om hon skulle falla av planetens lätta tyngdkraft tills hon hörde sig pappas röst "Du klarar det", hon mindes även att hennes mamma visat henne hur ett knep för såna här situationer, och började andas i en påse tills hon andas i normaltakt igen.