söndag 15 december 2013

Kapitel 5. Det ringer på dörren!

Saturnus började få ordning på sitt dygn som nu nästan var rättat efter hur solen rörde sig över himlen, dock lade hon sig fortfarande mycket senare än de flesta, annars gick hon bara upp för tidigt.

Klockan var 8 på morgonen när hon hörde att det ringde på dörren.


Hon fick panik, ett besök utan att någon hört av sig i förväg? "Inga bra nyheter kommer utan förvarning" brukade hennes pappa säga, så hon darrade av skräck. Hade hon gjort något fel? Var det någon typ av hemsk milis som skulle föra bort henne för hon inte kommer från den här planeten? Hon hade sett älvor och spöken men alla kom från denna jord.


Saturnus försökte ta djupa andetag innan hon gick mot dörren, hon öppnade den långsamt.
-Det var på tiden sömntuta! Tänkte bara säga att jag vill ses ikväll efter jobbet, är på väg dit nu!
-MAN MÅSTE RINGA INNAN! sa Saturnus med ilska i rösten, vet du inte att bara dåliga nyheter kommer utan förvarning? Ilskan kom från den rädslan hon bar inom sig, hon såg hur 

Gordon rynkade på pannan irriterat  -Skit i det då! Aja, vi ses i kväll! sedan gick han tillbaka till bilen och körde iväg.

Saturnus hade inte menat att bli så arg, men hon tyckte att Gordon hade överreagerat lite på hennes reaktion, hon var ju bara rädd! Hon ville helst av allt bara vara själv idag men hon saknade Gordon samtidigt, han fick henne att skratta.

Dagen flöt förbi som många andra och strax efter solens nedgång kom Gordon, de satte sig utanför huset och tittade på stjärnorna, Det gjorde Saturnus lite vemodig, hon kände inte igen någon av stjärnbilderna här. Hon saknade sin egna himmel och mindes hur hennes pappa pekat ut de olika stjärnbilderna.

Gordon pratade på om jobbet och vad han hade gjort och märkte att Saturnus inte riktigt lyssnade, han blev arg och innan han gick därifrån så tittade han surt på henne och sa -Du kan i alla fall låtsas vara intresserad! jag lyssnade på ditt pladder förra gången! Och jag tycker det är dags att vi beter oss som ett par ska göra!
-gordon, jag har mycket i huvudet just nu, och jag ser inte ens oss som ett par på det sättet.. (inte för hon var säker på vad han menade, på Galaxia så var det bara äldre som blev par, och det var efter de levt tillsammans länge, varför ville han hesta något sådant?)

Gordon såg sårad och arg ut och gick därifrån, men Saturnus brydde sig inte om honom, han var en känslig varelse och hon var fri. Varför skulle hon vilja binda sig redan?

Hon tränade lite innan hon satte sig och lusläste tidningen, hon hade märkt detta var ett av de mest effektiva sätten att lära sig mer om området, invånarna och planeten i sig. Hon tyckte överlag att de var väldigt gnälliga varelser, som den där dumma dumma Gordon, dumma stiliga Gordon.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar