söndag 15 december 2013

Kapitel 7. En kanske oanad förändring på gång.

Det gick på för Saturnus på jobbet, hon klättrade sig snabbt upp för karriärstegen och fick ständiga erbjudanden av stadens forskningsteam att gå med, men hon undrade om de verkligen ville att hon skulle vara med att forska eller om hon skulle bli forskad på?

Det hade blivit kallare ute, kallare än vad Saturnus någonsin känt och en morgon på väg till jobbet mötes hon av ett vitt... mjukt... konstigt.. istäcke. Saturnus tog ett steg ut i det vita och hemskt kalla täcket och kände hur hon inte kunde andas, det var dags att hyperventilera... igen.

Hon stod och andades i en påse tills dagens samåkningskompis kom ut och ledde henne till bilen. Dagens kompis var chefen Flint, han hade alltid haft mycket tålamod med Saturnus. Han förklarade att det var snö, att det är regn som frusit. Dock gjorde detta inte Saturnus lugnare, vad är det för fasansfull planet hon landat på?! Men som tur var så verkar det som det bra sker varje århundrade efter vad hon förstått. Puh!.

På lunchen mötte hon Gordon som bara skrattade åt hennes reaktion på snön, -Har ni verkligen inte snö? huh, låt mig visa dig att det inte är så hemskt. Saturnus tackade ja åt förslaget och när hon slutat jobbet så stod Gordons bil och väntade. Han började med att sucka åt hur hennes hus såg ut. men hjälpte henne att sätta upp en ljusslinga, något som mörkrädda Saturnus uppskattade väldigt.

Efteråt visade Gordon hur man gjorde snögubbar, Saturnus tyckte inte snön var så kul som Gordon tyckte, men den var å andra sidan inte lika skrämmande när man såg den formad till en konstig bollman med morotsnäsa.


Klockan blev mycket, så när Gordon frågade om han fick sova över så svarade hon ja. Efter en lång dag först på jobbet och sen lekandes i snön somnade båda ganska snabbt. Saturnus kröp sig närmare Gordon i sömnen, omedvetet och kanske bara på grund av kylan...


När de vakade låg tätt intill varandra, ansikte till ansikte. Saturnus lekte med hans skägg medan han långsamt började vakna till. Han kanske inte är så smart, eller ens speciellt trevlig alla gånger, men ack hon var helt fängslad av hans utseende. Dock var hon skrämd av tanken av att han ville ha mer..


Saturnus slängde sig över honom och kysste honom, kanske inte helt omedveten om vad denna kanske inte helt oskyldiga kyss kunde leda till.




2 kommentarer:

  1. Ha ha! Jag gillar starkt att Saturnus är så ohämmad :-) Omvända roller liksom!

    SvaraRadera
  2. På Galaxia är samhället matriarkaliskt och har ett annat parsystem, vilket märks lite på Saturnus:P

    SvaraRadera