Det var morgon och Saturnus hade stannat sina vargungar en snabbis innan de skulle iväg till skolan. Hon hade jobbat och slitit och sparat varje krona.
-Så, jag har tänkt på något. Jag trivs inte i det här huset och ni börjar bli för stora för att dela rum. Jag har pratat med ett företag som ska hjälpa mig bära ut alla möbler och sedan bygga om huset så ni får egna rum. Det kommer vara tomt i början eftersom vi inte har så mycket möbler som det är men att få en egen yta kan vara viktigt. Sedan, huset kommer se annorlunda ut. Eller rättare sagt, inte se annorlunda ut. Jag vill att ni ska känna det som om ni hör hemma här på jorden eftersom vi fortfarande inte vet vad som hänt med Galaxia. Det är dags att vi gör hos hemmastadda.
Uranus kände det något som en lättnad medan Natt mest rykte på axlarna. Han hade varit tyst det senaste. Han skulle snart ta studenten och spenderade mycket tid på att plugga och prata med Karin antingen i telefon eller utomhus.
-Uranus! ropade Saturnus när de skulle till skolbussen, vänta lite! Du tar inte skolbussen idag!
Natt vände sig om och log mot sin syster och blinkade åt henne, hur kommer det sig att han alltid visste vad som var på gång?
-Jag börjar också nu men vi ska samåka, jag har nämligen lärt mig köra på jobbet och Jack har sålt mig hans gamla bil. Den är ganska värdelös men jag vet hur mycket du tycker om bilar så tänkte att jag skulle lära dig köra den.
Uranus log med hela ansiktet och kramade sin mamma.
Efter skolan så följde Gator med Natt och Uranus hem, men när de satte sig och plugga så gick Natt undan. Han betraktade dem där de fnissade åt varandra. Han log, för hade det inte varit för Gator så hade han varit mer orolig för Uranus. Hon har svårt för att få vänner och är ofta utanför.
Men Gator hade han känt sedan de var barn och han var en bra kille från en bra familj. Att han var varulv gjorde bara saken bättre!
När Saturnus kom hem hade hon arbetarna med sig, de skulle renovera. Uranus stack till biblioteket för att läsa lite om trädgårdsarbete, något hon hade blivit mer intresserad av medan Natt gick för att träffa Karin.
-Är du verkligen säker nu då? Frågade Natt Karin för säkert hundrade gången.
-Haha, ja! Hur många gånger måste jag säga det? Det är en chansning, men jag tror det kommer fungera jättebra! Speciellt nu när Gator och Uranus träffas så ofta. Det kommer kännas naturligt. Hur gjorde man på... på planeten du härstammar från?
-Jag vet faktiskt inte... men det bryr jag mig inte heller om! Jag vet vad jag vill i alla fall!
Natt mötte Uranus på vägen hem och de blev väldigt glada över att se sitt nya hus. De må ha samma design som de flesta hus på denna fantasilösa planet men de var fortfarande fint. Det såg så.. hemtrevligt ut.
Natt kunde inte låta bli att känna sig sorgsen när han klev in i huset. Saturnus visade stolt upp alla sparsamt möblerade rum och så fort de sett allt så gick han och la sig. Det var dags. Bättre förr än senare.
Det var lördag och alla var lediga, men Natt väntade tills alla var vakna och hade en ledig stund över.
-Jag måste berätta en sak för er. Jag kommer snart ta studenten och sedan fylla år. När jag gjort detta så... kommer jag och Karin flytta ihop. I ett eget hus.
-Ni ska.. vad?.. men.. Uranus tittade på Saturnus som tittade tomt ut i luften en stund, sedan verkade hon komma till liv.
-Det är brukligt att de manliga arvingarna flyttar ut, men det betyder inte att jag kommer sakna dig mindre för det. Natt var tacksam över att de hade tagit det så bra, även om Uranus reagerade som han trodde. Hon isolerade sig och var sur på honom. Men det skulle nog släppa när hon insåg att han inte kommer försvinna för alltid.
Uranus var arg, sur och lite ledsen. Hon ville inte att han skulle flytta. Han hade varit hennes bästa vän sedan de var barn och hon hade ingen... jo. Hon hade faktiskt Gator... Uranus tog upp sin telefon och en kort stund senare ringde det på dörren.
Hon sprang för att öppna den och släppte in honom.
-Jag kom så fort jag kunde, det lät som det var något allvarligt har det hänt...
Uranus böjde sig fram och kysste honom och han tystnade och besvarade kyssen.
När hon tjuvkikade på honom så såg hon hur hans fräknar nästan försvunnit på hans rodnande kinder. Då slog en tanke henne som hon inte trott hon skulle tänka "Jag önskar våra vargungar också får fräknar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar