Kapitel 21. Natts hemlighet.

Det var en varm sensommar dag, skratt och musik ekade över familjen Galaxys nybyggda veranda.

Det var en spännande och viktigt dag, det var Natts födelsedag, han skulle nu bli vuxen.

Saturnus som innan var van vid små kalas och fortfarande var avskräckt från Natts första hade varit tveksam till iden från början men när hon fick höra att det bara var Gator, hans syster samt Natts flickvän Karin som skulle komma så tyckte hon att det var okej.

Och det var ju en sån fin dag!

-Korvarna är färdiga! ropade Saturnus till de dansande ungdomarna. Karin hade hjälpt till med att plocka fram och förbereda maten, något Saturnus var tacksam för. Hon hade precis kommit hem från jobbet och var trött. 

"Jag är så nära nu, en befordran ifrån att få åka ut, ut och leta efter Galaxia. Det måste finnas något kvar! Det måste finnas svar.." tankarna avbröt av ett skratt hon inte ofta hörde. Hon vände sig om och såg Uranus skratta åt något Gator viskat i hennes öra. Det gjorde henne glad att Gator fick Uranus glad men gick de inte lite snabbt fram? Det var skillnad med Natt och Karin, Natt var annorlunda. Uranus är.. Uranus såg att hon betraktade dem och leendet bleknade något medan de gick för att sätta sig för att äta.

När ungdomarna slog sig ner vid bordet fortsatte skratten i mellan tuggorna men Saturnus såg att Natt och Karin ofta delade tunga och hemlighetsfulla blickar. "Natt är annorlunda, men det går fört fort för honom också, de skyndar sig in i förhållanden. Alla på den här planeten verkar ha bråttom med att ingå äktenskap och skaffa barn. De borde satsa på sina jobb först! Visserligen fick jag barn tidigt... och jordbornas livslängd verkar vara kortare." Saturnus tänkte på Gordon som hade gått bort av ålder, det var Jack som hade berättat det. Jack var också gammal, hans hår hade blivit vitt medan Saturnus var lika svart som alltid.

"Men, Gordon var äldre än mig när vi träffades.. Så varulvar verkar leva lite längre i alla fall" hennes blick föll på Gator. "men tänk om.. tänk om det är klimatet som påverkar. Det känns som om åren här går snabbare och inte bara för att planeten bara har en sol, det känns som om jag är äldre än vad jag borde. Inte lika slät som min mor i min ålder". 

-Eller vad tycker du mamma? Saturnus slets ur sina tankar och kände sig skrämd, alla tittade på henne med frågande blickar. Hon hade varit så inne i sina tankar att hon inte hört att de pratat med henne.

-Vad.. Va.. Förlåt jag hörde inte.

Natt gav henne sitt förtjusande leende och upprepade:

-Jag har tänkt söka jobb på Forskarstationen, och det är något jag velat länge, inte sant?

-Ja det är det! Synd bara att de där vetenskapsmännen är överdrivet intresserade av oss, så vitt jag förstår så ser vi likadana ut förutom mina och Uranus ögon och våra öron... och hudfärg.. och hår färg.. och.. hahaha! Saturnus skrattade när hon kom på att det var en hel del yttre egenskaper som skiljer dem åt.

Det mörknade och det blev dags för att blåsa ut ljusen. Karin höll ett hårt tag om Natt innan han gick till tårtan. Natt hade berättat att hon fyller år i morgon och tanken föll återigen på att han snart kommer flytta.

Natt blev såg bara bättre ut ju äldre han blev och när kalaset började närma sig sitt slut stod han och Karin och kysstes länge innan han gav sig av. 

-Jo jag tänker göra det nu, bättre nu än sen. Vi ses i morgon som vi sa, eller hur? Karin nickade, kramade honom hårt innan hon började gå hem.

Natt stannade utanför dörren, efter en djup suck öppnade han den. Han hörde Uranus fnittra och förstod att Gator inte gått ännu, det fick honom att le. Gator var hans bästa vän, efter Uranus så klart. Han hörde att vattnet stod på och förstod att hans mamma diskade. Han gick ut i köket för att hjälpa till.

-Inte på din födelsedag! Saturnus skrattade och knuffade honom lätt, men han såg att leendet inte gick hela vägen till ögonen. Han antog att han visste vad hon tänkte på, och det gjorde ont i honom men detta var vad han ville. Han ville bo med Karin och..

-Jag vet att du inte vill att jag flyttar och att det är för tidigt, men.. detta är verkligen vad jag vill. Om du går med på det så vill jag gärna att Karin bor här tills i ett par dagar, vi ska kolla på ett hus som vi får billigt. Jag vill att du ska träffa henne ordentligt innan.

-Det.. Saturnus tystnade. Hon tänkte på hur denna lille vargunge lärt sig gå och tala, hans första dag i skolan och allt bara svämmade över och hon kramade honom hårt. -Det är klart hon ska. Jag vill träffa henne. Jag önskar verkligen du kunde fått träffa din morfar. Han var fantastiskt och du är så lik honom.

När han hjälpt sin mamma att ställa in allt i skåpen såg han Uranus så i dörren och titta efter Gator.
-Unni! Jag har en sak till dig! Han hade hittat ett frö på väg hem från Karin här om dagen, han hade tagit det till forskningsstationen men de var inte säkra på vad det var. -De kunde inte säkert säga vad de var, de sa att de kunde vara allt ifrån ett lökfrö till ett pengaträd. Men jag vet att du är tycker om naturen så tänkte att om du tränar lite innan så borde du kunna få det att växa upp! Uranus tittade på honom och gick fram och gav honom en hård kram. Det var länge sedan hon kramade honom och Natt kände hur han fick ont i magen. Han skulle sakna henne mest, men om de hade tur så kommer de ändå bo nära.

Uranus skyndade sig ut för att planera lite sallads- och äppelfrön och dagen efter skulle hon till biblioteket och läsa allt hon kunde om hur man sår frön.

Dagen efter hans födelsedag så fick han ett samtal från skolan som meddelade att studenten närmade sig, detta var något han såg framemot men inte lika mycket som han såg fram emot att skaffa ett jobb. Han kollade i tidningen och hittade en annons där forskningsstationen meddelade att de sökte, han ringde dit och passande nog kände han personen som svarade. Natt fick inte det med lägst lön, men det skulle bli knapert, det var ett som var säkert!

När Karin kom hade hon vuxit upp men Natt blev hänförd av hennes utseende.

-Vad sa dina föräldrar nu när du kommer bo här? frågade han henne.

-De var inte jätteglada men de accepterade det i alla fall, de vet fortfarande inget heller.

-Bra, vi väntar med att berätta det. Men jag har en överraskning till dig senare.

 Karin försökte få ur honom överraskningen men Natt var solid som en sten och sa inget alls.

Karin flyttade in sina väskor i Natt rum, hon hade inte mycket och de hade redan pratat med de som hade huset och de sa att det redan var möblerat om än sparsamt.

Karin skulle inte söka arbete för tillfället men spenderade mycket tid att läsa, hon ville lära sig så mycket som möjligt innan flytten. Saturnus var på jobbet och Uranus i skolan så Natt och Karin smet in i badrummet och tog en gemensam dusch. Ensamma tillfällen hade de inte fått många så de hade tagit varje chans de fick att få lite privattid.

När Saturnus kom hem från jobbet gick hon till Karin som hade diskat och städat i köket. Natt brukade ofta hjälpa till hemma men Uranus var hemsk, det var ett under om man ens fick henne att lägga strumporna i tvättkorgen!

-Jag är väldigt tacksam för hjälpen, Natt har pluggat hela dagen antar jag?
-En stor del om inte annat, jag är glad att han fick jobbet. Jag hoppas också att du tycker det är okej att vi flyttar ihop.
-Du verkar vara en bra flicka, och var alltid stark. Natt är kanske inte alltid så stark som han själv tror men jag är glad att han har dig bakom sig. Saturnus la en hand på hennes axel, hon menade varje ord. Hon tyckte inte om att Natt skulle flytta men han hade i alla fall Karin med sig.
-Jag är så... Karin blev först blek och sedan grön i ansiktet, och sprang sedan på toaletten för att spy. Saturnus tittade efter henne och sedan förstod hon varför Natt ville flytta så plötsligt.

Natt väntade tills Karin glömt av den nämnda hemligheten, men sent på kvällen när alla sov smög han in i läsrummet där hon satt. Han hjälpte henne att resa sig.

-Karin, jag har läst mycket om detta och jag tror att det är rätt. Jag vill bo tillsammans med dig och vårat barn. Jag vill göra er lyckliga och jag vill leva med er. Jag vill dela mitt liv och själv med er. Så, Karin. Natt klev ned på knä och Karins ögon tårades

-Vill du gifta dig med mig? Natt tittade på henne, han förstod inte varför det kändes som han hade så mycket fjärilar i magen. han brukade inte ofta vara nervös.

Karin tittade på honom och hjälpte han upp, hon tittade honom djupt in i ögonen och sa...

-Jag har aldrig velat något annat.