Kapitel 25. Gators gåva.

Gator smög upp tidigt innan Uranus hade vaknat. Saturnus var på kontoret och målade, så ingen såg att han smög ut och grenslade sin cykel.

Han cyklade snabbt först till möbelbutiken och sedan till skroten. När han kom hem igen smög han sig till garaget och hörde att tvn var på. "Vilken tur, Uranus hör inget när hon ser på tv, hon blir så uppslukad att det inte ens går att prata med henne, vilket är precis vad jag behöver".

Gator verkställde sina planer och det var ett under att Uranus inte hörde allt bankande. Saturnus tittade vid ett tillfälle ut igenom fönstret, Gator log och vinkade, Saturnus nickade kort och gick därifrån. Hon var trevlig och så men hon kände fortfarande att han rövade bort hennes dotter, även om det egentligen var hennes dotter som rövat bort honom.

Han stannade upp i sitt arbete och tänkte tillbaka på skoltiden. När han hade hängt med Natt på rasten så brukade Uranus bara stå där. Hon tittade på den som pratade men sa aldrig något. Hon var mystiskt och spännande, och det var hon fortfarande. En fartgalen bildåre som ofta hade olja och jord upp till armbågarna. Han brukade inte ens bry sig när hon la sina smutsiga armar för att ge honom en kyss, för att vara nära henne var så berusande att inget spelade någon roll.

Nu när de bott ihop ett tag var det inte lika illa, men det hade börjat väckas en djupare känsla för henne. En djup och stark kärlek. Han tittade upp och såg att Saturnus tittade på honom igenom fönstret igen, när hon såg att han tittade nickade hon med huvudet. Uranus hade gått in i huset igen! Hon måste tagit bakvägen. Han skyndade sig in och fann henne på kontoret där hon satt och läste.

-Jag har något till dig. Jag har gjort något, vill du se?

-Oh. Spännande! Uranus sken upp och Gator ledde henne ut till framsidan av huset.

Uranus slog händerna för ansiktet och utgav ett glatt ljud, hon sprang fram och öppnade grunden som han efter mycket om och men lyckats installera. Staketet var gammalt men det höll bra, och plantorna hon sått hade klarat omplanteringen utan problem.

Gator stod och betraktade henne en stund där hon grävde i jorden innan han gick in igen. Han tänkte laga middag, en roll han gladligen tagit på sig då han älskade att laga mat.

Gator hade precis gjort rent bänkarna när han hörde att Uranus kommit in, hon höll en paprika i handen och räckte fram den med ett leende på läpparna.

-Här! Jag har odlat den, det är bättre att du lagar mat medan jag odlar, jag lyckas bara bränna allt och mamma... ja, låt oss säga att hon verkligen älskar sallad. Jättemycket.

-Jag lagar hellre mat som du odlar då den smakar bättre och är nyttigare än den i affären. Gator tog emot paprikan och luktade på den. Den luktade fortfarande solsken.

Uranus tittade på honom igen och gick sedan utan ett ord. Hon gjorde ofta det, hon hade aldrig varit speciellt pratglad av sig.

Vad gillar Gator mer än att laga mat? Att läsa om mat, eller prata om den! Mat är hans största intresse och hans önskan i livet är att lära sig alla recept som finns!

Gator har egenskaperna:
Slabbig
Ivrig
Kockbegåvning
Tål inte konst

Så när det är matlagning på gång så är Gator så ivrig att han nästan står på tå och springer fram och tillbaka efter ingredienser, och efteråt... ja, det är tur att Saturnus och Uranus föredrar att diska framför matlagning!

Att vara slabbig och varulv är inte en bra kombination alla gånger, så här ser det ofta ut i familjen Galaxys hem. Även om det är bättre nu än när Natt och Uranus var barn då Saturnus fick hela tiden hålla koll på sina vargungar om hon inte ville få något förstört.

-Det finns mat! Ropade Gator och Saturnus och Uranus kom in i köket. Som vanligt hade han lagat två maträtter så att man kunde välja vad man ville äta. Både Uranus och Saturnus tog våfflor medan Gator tog spagetti med sås. Han hade märkt att om det fanns våfflor så åt de våfflor. Det måste vara något speciellt med dem...

-Saturnus, får jag fråga varför ni så ofta äter våfflor? Saturnus tittade upp på honom och betraktade honom i ett ögonblick innan hon svarade.

-Där jag kom ifrån så äter vi inte kött, utan olika typer av bröd, grönsaker och frukter. Dessa våfflor påminner om det stekta bröd man ofta fick till maten och, ja. Det är någon nostalgi över att känna dess smak. Uranus och Natt äter ju kött fast det är bara när eran ensamma måne är full. Haha, ja det är tur att de inte finns varulvar på Galaxia, då hade de blivit mycket kött ätande då det ofta är minst en måne som är full! Saturnus log och stirrade ut i intet, hon verkade minnas och även om hon log så såg hon ledsen ut.

 Hon hade dragit sig tillbaka det sista och knappt varit hemma alls. Det måste vara på grund av honom... Gator kände sig ledsen när han tänkte på det. Han vill inte att hon skulle känna så men han visste inte vad han skulle göra.

Efter middagen så begav sig Saturnus till jobbet. Det var Anders som hämtade henne idag.
-Detta är din sista dag på jobbet.
Saturnus kände hur hjärtat tog ett skutt, inte redan? Varför?
-Men, jag har aldrig varit sjuk eller någonting de kan inte...
-Lugn! avbröt Anders. -På det HÄR jobbet, jag pratade med chefen, från och med efter helgen får du åka ut! Jag har fixat så mycket jag kan men kan inte lova att du kommer få åka dit du vill med en gång.

Ut dit, äntligen. Ett steg närmare, snart kunde hon se med egna ögon vad som hänt!