Kapitel 26. Uranus och Gators speciella dag.

När Uranus vaknade låg inte Gator kvar i sängen. Hon satte sig och lyssnade. Det var tyst i huset, hennes mamma var på jobbet men om man lyssnade riktigt noga så hörde man frasande. Det var ljudet av pannkakssmet i en varm panna. När hon reste sig såg hon Gators rygg, hon log mot honom även om han inte såg det. Hon tittade på spisen och bänkarna som var fyllda av mjöl och äppelskal. "Mmm! Äppelpannkakor, extra goda nu när det är mina egna äpplen och inte jag eller mamma som gör dem". Hon såg att Gator precis lagt i smeten till den första pannkakan så hon beslutade sig för att ta ett bad först.

Gator kom in i badrummet när hon precis lyckats få på sig pyjamasen på sin fuktiga hud, hon hatade hur benen alltid fastnade så där halvvägs upp men pyjamasen gick lättare än jeansen, huuu.

-Har du några planer för idag? frågade Gator, och Uranus svarade igenom att skaka på huvudet.

-Har du lust att umgås med mig? Jag har förberett en kväll med bara du och jag, pratade med din mamma i morse och hon sa att hon skulle jobba sent så vi är själva hela dagen!

-Det låter trevligt! sa Uranus med ett lite blygd leende.

-Bra! Men vi äter frukost först, sen ska jag fixa lite saker innan vi åker bara! 

Efter frukosten gick Uranus in i garaget och satte sig i den gamla malätna soffan med dagens tidning. Det var något speciellt med att smita ut hit och bara... vara.

Hon lade sig ner och bläddrade i tidningen utan att direkt läsa och funderade på vart de skulle åka någonstans, de brukar inte direkt göra något annat än gå på festival eller bada i poolen? Av en tillfällighet fastnade hennes långa pupiller på en annons och hon satte sig upp spikrak.

"Vi söker en framåtdrivande ung och atletisk person som är intresserad av att hjälpa till i arenan."

Hon läste meningen igen, och igen. Och sedan en gång till. Hon kände hur hon fick en rysning längst med ryggraden och hur magen var full av fjärilar. Hon reste sig upp och tog upp mobilen och slog in numret. Men direkt efter hon tryckt på lur så la hon på.

-GAH! Varför är det så svårt? Det är väl det här jag vill? Jag tror det är det jag vill. Jag vill lyckas och spendera mitt liv med att springa, snabbare än vinden. Vinna tävlingar och.. Mamma lyckades. Hon ska upp i rymden och hon har slitit sig upp dit. Jag är hennes dotter och även om hon är rädd för allt så klarade hon det, då ska jag klara det här! Uranus kände energin växa i henne, hon kände sig stark och modig och ringde snabbt innan hon han ångra sig.

-Moonlight falls arena, hejja lamorna! Det är Sara du pratar med. rösten lät lite uttråkad, och hälsningsfrasen lät nästan inspelad.

-HEJ, (sa hon lite väl högt) eh.. Jag ringer angående, annonsen. Jobbet. Jag vill ha det.

Hon hörde att tjejen i luren tuggade tuggummi, och förbannade sin fåordiga tunga medan hon väntade på svar.

-Okej, kom in på onsdag, det är om två dagar. Det är ingen annan som sökt så om du passar så lär du få jobbet. Heja lamorna! hon la på.

"Jag gjorde det!" tänkte Uranus, och när hon hörde Gator sprang och och berättade nyheten. När Gator hörde att hon kanske fått jobb log han med hela ansiktet och gav henne en försiktig puss.

-Vad bra, nu har vi något att fira! Han log lurigt och gick emot bilen.

De körde länge och ifrån stan, Uranus var helt säker på att de hade lämnat staden men såg en kyrkogård där det stod "Moonlight falls begravningsplats" på en skylt så de måste ha varit i stadens utkant.

När Gator stannade bilden var de vid en lång kort väg som var kantad av strävt gräs och något som påminnde om sand. Han tog hennes hand och de gick längst med stigen och snart såg de en stuga och...

-Åh! Uranus kände sig helt överväldigad. Det var så stort och så vackert att hon inte visste vad hon skulle säga.

Det var havet. Han hade tagit henne till havet.

-Det här är tyvärr inte någon badstrand, men min familj var här när jag var barn, jag har alltid gillat stugan och utsikten.

Uranus stod en bit bakom Gator och såg ut över havet och tittade på hans rygg. 

-Ja, det gör jag också.

 Hon minns i efterhand inte hur länge hon stod där men det var inte fören Gator vände sig om och nickade mot stugan hon började vakna till liv. Havet var helt hypnotiserande. 

Eftersom det fortfarande var ganska tidigt på dagen så var det bara några få andra gäster där, och Gator gick skrattande fram till ett gammalt fotbollsbord.

-HAHA! Har de fortfarande kvar detta, fantastiskt. Unni, titta där på det benet, ser du bokstaven "G" där? Jag ristade in det och fick jättemycket skäll av min mamma sen, men det var värt det!

Uranus tittade på märket och följde konturen med fingret, det var konstigt att försöka föreställa sig Gator som barn, när hon försökte såg han ut som sig själv fast med hennes ögon och öron...

Hon tog tag i en av pinnarna i bordet och vickade på den och Gator sprang runt till andra sidan och helt plötsligt var det en lång och våldsam strid om bollen! Uranus hade aldrig spelat spelet förr men verkade vara en naturbegåvning för hon var nära att så Gator som spelet det massor.

Klockan gick fort och efter att Uranus druckit en drink (Gator körde) så började de åka hem men när de kommit hem och stod i hallen vände sig Gator plötsligt emot henne och sa:

-Ta på dig fin kläder och möt mig på verandan! Han såg lurig ut och verkade var så ivrig att han inte kunde stå still.

Uranus tog på sig ett långt linne, jeans och stövlar och gick sedan till verandan. I ena hörnet av trädgården låg det en filt med en korg fylld av mat, en skål med frukt, en karaff med vin och flera tända ljus. Gator stod nedanför den lilla trappan iförd en kostym av asiatiskt härkomst och var det stiligaste hon någonsin sätt. När hon började gå ner för trappan tog han tag i henne och lyfte upp henne och bar henne till filten. Uranus skrattade tills hon kiknade och kände sig alldeles yr av känslan av hans varma hud.

När de satte sig så började de äta och åt med stor aptit då de inte ätit sedan frukost. Mellan tuggorna och pratet om ingenting alls så sneglade de ofta på varandra. Det var nästan som deras första dejt när de inte riktigt vågade prata eller röra varandra. men nu hade de kysst säkert tusen gånger. Ändå kändes det så... nytt.

När de ätit upp nästan alls lutade Gator sig tillbaka på kuddarna, han satte sig sedan upp igen och drog henne in i sin famn. Det hade börjat bli lite kyligt men när de satt så nära så frös ingen av dem.

-Jag tycker om dig Gator. sa Uranus kort.

-Jag tycker om dig också Uranus. svarade Gator. Mer behövdes inte sägas. de bara satt där, så länge att Uranus kände att hon var på väg att somna. 

Gator blåste ut ljusen och lyfte upp henne igen och bar in henne på sängen, hon hade kunnat gå själv men.. ja, varför gå när man kan bli buren?

Hon hörde Gator plocka in när hon sträckte på sig i sängen, helt plötsligt var hon inte det minsta trött.

Gator kom in och satte sig i sängen bredvid henne och de bara satt så en stund. Kände ögonblicket. Uranus kände något inom sig, hon kände sig djärv och galen. Hon ville kyssa honom tills solen steg upp!

Uranus kastade sig över honom och kysste honom, Gator blev förvånad men besvarade varje kyss, de var helt ensamma efter en lång underbar dag. 

Efter ha varit ute i kylan blev de snart varma och Uranus sparkade av sig skorna medan Gator knäppte upp kavajen. Och ett... efter ett.. föll kläderna till golvet.

Det ena ledde till det andra och snart fällde de upp skärmen på sängen och hade myspys, för allra första gången.

Senare på kvällen efter att Uranus och Gator hade somnat kom Saturnus hem. Hon hade inte på sig samma kläder som när hon åkte. Hon hade nämligen på sig sin nya uniform.

Hon stod länge i spegeln och betraktade den. Den var medeltida, klumpig och tung. Men, den var beviset och försäkran på att han skulle ut dit. Hon skulle inom några veckor få åka dit hon och Anders trodde skulle kunna vara Galaxia, även om hon inte var säker.

I morgon skulle hon få lämna jorden och åka utanför jordens atomsfär och hon kände sig så uppspelt att hon visste att hon inte hade kunnat sova.

Istället gick hon in på kontoret och målade ännu en tavla. Med stjärnbilder från Galaxia, hon kanske missade en stjärna här och var, det var trots allt en hel livstid sedan hon såg dem.

Hon skulle ge denna till Uranus innan hon åkte dit. För tänk om hon inte kom tillbaka? Det var långt bort, längre bort än vad deras rymdprogram vanligen brukade åka, och att åka ut i rymden är aldrig riskfritt.