Gator hurrade i köket, han hade lyckats! Han hade lärt sig alla recept som fanns att lära sig i staden! Hans livsönskan var ny uppfylld, undra vad han nu skulle pyssla med? Förutom att laga mat till de som han älskade.
"Tänk att laga mat och lyssna till tassandet till små fötter. Baka tårtor, koka välling..." Gator hade inte pratat om det med Uranus eftersom hon inte slog honom som typen som ville ha barn, men det ville han. Ju fler desstu bättre dessutom!
Saturnus som tydligen uppskattade vad han gjorde här hemma hade köpt en alldeles ny och supermodern grill, hon sa att det var för att hon tyckte om att grilla, men Gator hade sett hur hon tittat på honom och han var inte säker.. men det såg också ut som om hon blinkade åt honom. Hade hon kanske ändrat sin åsikt om honom?
Gator hörde att det ringde på dörren och såg Saturnus gå förbi iklädd klänning, det måste betyda att det var Obgu, Saturnus var nämligen VÄLDIGT förtjust i sin morgonrock. (han var dock glad att hon hade nattlinne under, mer än vad man kunde säga om hans farfar som alltid hade morgonrock men inte en tråd på kroppen förutom den) Men Gator gillade ändå Obgu, han gjorde Saturnus glad och det ledde till att Uranus blev mer avslappnad. Uranus verkade orolig över Saturnus, hon var inte ung direkt och verkade fortfarande inte gett upp tanken på att ge sig ut i rymden.
-Jag vet att du inte vill men jag vill ut dit! Jag vill se hur det ser ut!
-Saturnus, snälla. Det är farligt. Om du absolut vill dit så kommer jag med dig. Du får inte åka själv.
-FÅR?! Vad menar du med det? Saturnus blev ursinnig.
-Vad jag menar är att jag vill inte att något ska hända dig som jag skulle kunna förhindra! Han gick fram till Saturnus och kramade henne. Hon var arg och ursinnig men också väldigt trött. Trött på allt, hon ville bara slappna av ha kul med Obgu och bara leva. Men det kunde hon inte, hon visste inte varför men hon var tvungen att se sin galax en sista gång.
Saturnus kysste Obgu när han gick men efter han hade gått såg hon honom stå i trädgården med en annan nymeer. De stod och talade om något, så Saturnus lade örat mot det öppna fönstret hon sett honom i och höll andan.
-Jag vet att mitt arbete här är klart! Vem tror du att du är! Men jag är en gammal man, men man mister inte sina känslor för det. Jag har inte känt så här sen... aldrig. Vi är båda gamla och har inte mycket tid kvar. Du kan säga till chefen att jag inte kommer tillbaka. Men jag hoppas att han godkänner ansökan jag lämnat om att vi kommer komma in i galaxen med ett ganska omodern farkost från jorden. Hon vill dit och jag.. jag kan ändå förstå det. Han var tyst en stund och hans unga arbetskamrat såg lite förvirrad och osäker ut. Det såg ut som om den unge skulle gå sin väg när Obgu fortsatte prata. "jag har inte lång tid kvar, det ser du lika tydligt som jag, men problemet är att hon inte heller har det. Hon har varit så stark, levt ett långt och fantastiskt liv men det börjar närma sig sitt slut..."
Saturnus kände sig yr och upptäckte att hon hållit andan under hela samtalet, hon pressade ryggen mot väggen och gled ner tills hon satt på golvet.
Hon visste att hon var gammal, tiden hade gått så fort. Hon förde handen till pannan och kände att den var våt av svett men så kände hon också en djup rynka där. Hon kände på rynkorna runt munnen och runt ögonen. Hon HADE levt ett bra liv. Hon hade fostrat två fantastiska barn. Natt var vuxen, så mycket mer vuxen än Uranus. Men Uranus hade Gator. Hon hade varit för hård mot Gator, han var en bra människa. Han hade alltid funnits där för Uranus och till och med för henne! Han lagade deras mat, diskade disken när de jobbade. Och som han såg på Uranus. Aldrig hade hon sett ögon lysa av kärlek på det sättet.
Saturnus sov ingenting den natten, när solen stigit upp hörde hon huset vakna. Hon gick ut för att hämta posten och mötte Gator vid brevlådan.
-Du, Gator.. Jag har varit hård emot dig, det är inte rättvist. Jag är bara orolig för Uranus och..
-Jag förstår. Det är ditt yngsta barn, jag har en storebror och en lillasyster, om något skulle hända henne så hade jag blivit galen. Du behöver inte förklara dig.
-Jo, det gör jag. Jag har det senaste märkt att du är en bra kille, speciellt för Uranus, och du vet.. jag kommer inte vara här för alltid. Jag hoppas du tar hand om henne. Gator såg på henne under sina rynkade ögonbryn och Saturnus upptäckte för första gången att han hade fräknar, hela ansiktet fullt. Hon skämdes, hade hon aldrig riktigt tittat på honom?
Saturnus kände att det blev en väldigt lång tystnad som började bli pinsam så hon lade sin han på Gators axel och nickade kort innan hon gick in igen. Hon visste inte vad hon mer skulle säga men hoppades att han förstod innebörden.
Saturnus undvek Uranus majoriteten av dagen men när hon insåg att det var på väg att mörkna och att dagen hade gått så fort kände hon sig tvungen att prata med henne.
-Unni! Kan du komma hit? Natts smeknamn på sin syster hade spridit sig, det var milt och sött som Uranus, även om hon utåt var hård och fast som en stenvägg.
Uranus kom och mötte sin mamma med ett leende, och Saturnus såg sig själv i henne. Även om hon med sitt ljusa hår och hy var mer lik hennes mamma, alltså Uranus mormor.
-Jag kommer ge mig ut i rymden och Obgu följer med mig, men vi bör komma tillbaka ganska snart. Och vi åker inte riktigt ännu, det tar ett tag att fixa med allt men jag ville ändå ge dig detta. Men! Du får inte öppna det fören jag har åkt. Okej?
-Okej okej! Jag ska inte! men hon såg väldigt lurig ut, hon var nog för nyfiken för att låta bli. Men det var inte så viktigt, det var mest en symbolisk sak, för att hon aldrig skulle glömma henne, och att hennes framtida barn skulle få se hur deras mormor var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar