Dagen hade kommit, det var dags för Saturnus avresa och Obgu var uppenbarligen irriterad, han tyxkte inte alls om att hon skulle åka. Men han sa inget, och Saturnus förstod nu att det var av oro irritationen föddes.
Själv kände hon sig mer lite ledsen, hon var orolig för Uranus, hon hade aldrig varit ensam. Natt hade sin egna famlij nu och hade fullt upp med jobb och Teresa. Hon hade ändå ringt honom och han hade lovat att hålla ett öga öppet och titta in så att Uranus klarade sig bra.
När de stod där ångrade hon sig nästan, "så viktigt är det väl ändå inte jag kanske ska stanna, kanske... nej. Det är så viktigt. Jag vill se den plats som var mitt hem."
Obgu gick ut i förväg och Gator gav Saturnus en snabb kram och tittade menande på henne innan han gick iväg och lämnade henne ensam med sin dotter.
Uranus sa inget utan höll bara henne i ett fast grepp tills hon var tvungen att gå, hon lirkade sig ur sin dottersgrepp och klappade henne på kinden. Hennes lysande blå ögon med avlång pupill var tårfyllda.
-Det behöver inte ens vara farligt, det är möjligt att det inte kommer vara några risker inblandade alls, men jag behöver göra detta.
-Jag vet. Uranus tittade ner i golvet och Saturnus började gå, när hon var framme hörde Uranus viska
"Slaribartfast", men hon fortsatte ändå ut och hoppade in i bilen.
När Saturnus gått gick Uranus in till hennes och Gators gemensamma rum och tog upp paketet som hon fått och öppnade det. I det fanns två tavlor hennes mamma målat. En var en stor tavla på vackra stjärnor på en mörk himlen och det andra var en liten tavla som var ett självporträtt. Uranus betraktade dem båda länge tills hon satte upp tavlan med stjärnan på rummet och den på sin mamma i korridoren. Hoppas hon fann vad hon sökte...
För att lätta upp stämningen hade Gator lagat en extra god middag som de åt framför brasan Saturnus köpt, de satt och pratade och till slut så kände Uranus glömde av allt och bara skrattade med Gator.
-Du, Gator. Jag har tänkt på en sak, vad tycker du om barn? Uranus vet inte vad det var som fick henne att ta upp ämnet men helt plötsligt hade orden sagt sig själv. Gator tittade på henne och såg en rynka bildades emellan hans ögonbryn.
-Vad jag tycker om barn?, Jag tycker... AKTA! Gator flög upp och när Uranus kom på fötter puttade han henne bakåt, elden hade spridit sig till golvet. och närmade sig väggarna. Uranus bakade undan och kände hur världen frös. Hon stod och stirrade på elden och bakade steg för steg och kunde varken stänga munnen eller röra armarna.
-Uranus! UT HÄR IFRÅN! Gator hade sinnesnärvaron i tillfället som Uranus saknade och sprang ut till garaget och hämtade brandvarnaren och Uranus stod bara och stirrade på elden. Hon var som hypnotiserad.
-Uranus! Hallå? Gå ut! Röken är farlig! Gator såg rädd ut när han tittade på henne men när hettan närmade sig honom så vända han sig om och började släcka elden. "Han kommer inte klara det, elden sprider sig! Vad ska jag göra, vad ska jag göra?!" Uranus tankar skrek men i verkligheten hade hon bakat in i toalettdörren i slutet av korridoren och bara stirrade.
Men så hände det, långsamt började elden minska t takt med att Gator blev allt mer sotig och svettig. Hur lång tid det hela tog mindes hon aldrig i efterhand, det kunde tagit 1 minut eller 1 dygn. Men tillslut var all eld släkt och Gator sjönk ihop på golvet och Uranus vaknade till liv och sprang fram till honom. Hon hjälpte honom in i bilen och körde raka vägen till sjukhuset men de kom tillbaka hem efter en timma då Gator hade klarat sig bra, det enda var att han verkligen stank av rök. Men hellre en man som stinker rök än ingen man alls.
Fem dagar senare...
Uranus hade precis kommit hem från jobbet och satt och åt när hon hörde ytterdörren öppnas och där stod Saturnus. De senaste dagarna hade Saturnus varit på jobbet så länge som möjligt för att slippa tänka på det tomma hemmet. Hon hade till och med avancerat så att hon nu jobbade som löptränare för en barngrupp, något hon fann mycket mer tillfredsställande än att sälja snacks.
-DU ÄR HEMMA! Hur var det?
-Det var... tomt. Det såg inte ut som hemma, jag har bara sett bilder på mitt solsystem, på samma sätt som du aldrig har sett detta solsystemet från rymden. Men jag såg fortfarande de planeter och stjärnor som jag en gång lärt mig namnet på, och när jag såg månarna så... jag vet inte. Det kändes som att ta farväl av en länge sedan förlorad vän.
Saturnus berättade om resan dit och hem som mest varit omständlig och långsam, rymdresor var inte så spännande man kanske tror. Det är jobbigt att kissa i rymden och all mat är frystorkad. När hon sedan frågade vad som hänt berättade Uranus om branden och Saturnus kände hur det kändes som om hon blev utskjuten i rymden igen.
-NI KUNDE DÖTT! Oh, sån tur att Gator släkte elden, jag är glad att ni är oskadda. Båda två.
Saturnus gick och träffade Gator som hälsade på henne med ett leende, mer som om hon bara varit i affären och handlat snarare än varit ute i rymden och varit borta närmare en vecka.
-Jag hörde om din bedrift. Jag är tacksam. Jag är glad att ha dig som svärson. Saturnus gjorde en honnör i hans ära innan hon gick för att lägga sig men såg att Obgu satt på hennes säng och hon kände ett trött leende spridas. De hade inte träffats ensamma sen innan de åkte.
De sov tillsammans i hennes lilla säng och sov länge dagen efter.
Dagen efter så gjorde Saturnus inget alls av värde. Hon åt en långsam frukost och läste tidningen i godan ro. Ibland mindes hon Obgus ord, men de berörde henne inte längre. Hon hade gått i pension och njöt av att bara ta det lugnt.
Saturnus satt på verandan när Obgu kom ut till henne.
-Hej min sköna! Har du fått nog av äventyr nu? Han hjälpte henne upp ur stolen och tog hennes händer.
-Ja, nu är det nog med äventyr. Jag har gjort allt jag kan komma på. Nu vill jag bara njuta av livet. Sova länge, äta god mat och umgås.
-Du berättade inte om kapseln för någon av dem? Varför inte?
-Jag vet inte. Saturnus tittade orolig upp mot himlen. -jag önskar att vi kunde fått tag på den, det är någon där i. Tänk om hen kommer segla runt i rymden tills tidens slut?
Obgu tog henne i sin famn och kramade henne.
-Du gjorde vad du kunde, men vi lyckades inte. Du ska inte lägga energi på att ångra något som du inte rår för. Vill du följa med till poolen?
Saturnus nickade, ett långt bad med några längder skulle göra under i hennes själ.
När de kom tillbaka hem hade solen sedan länge sedan gått ner, de hade stannat tills de som jobbade vid poolen sa att de var tvungna att gå eftersom de skulle stänga. Obgu tog tag i hennes han och förde ut henne på verandan där han tänt ljus och tagit fram en flaska vin. Saturnus hörde musik och insåg att Obgu satt på den och helt plötsligt började de dansa.
De dansade länge och såg hur stjärnorna vandrade över himlen. Ja, så här kunde hon minsann spendera slutet av sina dagar.
När Uranus gick upp tidigt på morgonen så var Saturnus fortfarande vaken.
-På väg till jobbet? frågade hon Uranus som bara nickade som svar.
-Jag hade en känsla av det, jag har en sak till dig, jag sålde den dumma spisen och använde pengarna till något bättre. Gå ut får du se!
Uranus skyndade sig ut och hoppade upp och ner på stället av glädje.
-DU SKÄMTAR! Tack! Detta är fantastiskt!
Saturnus skrattade när hon såg Uranus springa runt bilden för att granska varje del, hon hade beställt en speciellt för att den skulle matcha Uranus färger och hon smälte nästan in i bilen när hon hukade sig över huven.
-Hallå där! Posera så jag får ta en bild! Uranus vände sig om och poserade medan Saturnus tog ett kort.
Sedan tittade Uranus på klockan och spärrade upp ögonen.
-Jag måste åka nu med en gång! Vi skulle träffas klockan 6!
Saturnus kastade nycklarna till Uranus som leende satte sig i bilen och körde iväg. Hon betraktade hur bilen blev mindre och mindre tills den försvann bakom en kurva. Hon önskade att hon hade sparat lite pengar medan hon jobbade, hur skulle hon ha råd med allt med sin lilla lön? Saturnus bestämde sig för att spara så mycket som möjligt av sin pension så att Uranus hade lite när hon försvann.
Saturnus kände plötsligt hur kall hon var, hon hade stått där en lång stund och tittat efter bilen. Hon gick in och hörde Gators snarkningar och Obgu som duschade. Saturnus smet in i badrummet för att göra honom sällskap. Bara för att man är ung så svalnar inte alla känslor!
Efter en lång dusch kände hon sig yr, vilket inte var konstigt, hon hade varit vaken hela natten! Hon kröp ner i sängen och Obgu stoppade om henne innan han åkte. Saturnus somnade leende och tänkte på vilken bra dag det varit.
Men långt där inne fanns tanken på farkosten kvar, det var en person där ute, det kunde vara en galaxian, men vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar