Uranus hade inte
varit säker, men nu var hon helt hundraprocentig. Man kunde till och
med se det trots att hon var i den bästa form hon någonsin varit.
Hon betraktade sig själv i spegeln och lät handen glida över den lilla bulan på magen. ”tänkte om han inte vill ha barn... tänk om det var det han försökte säga. Men, då uppfostrar jag det själv. Jag vill behålla barnet. Jag är äldre än vad mamma var hon fick Natt, ja, jag är nog till och med äldre än vad hon var när hon fick mig!”
Hon fann Gator i
sovrummet och visste att det stora nattlinnet hon hade på sig dolde
bulan, hon ville säga det till honom själv.
-Gator...
-Ja, mitt solljus? Oh, vilket fint
nytt nattlinne! Lite stort kanske?
-Just nu, ja.. det var det jag vill
tala om jag... Jag vet inte hur jag ska säga detta men jag är
gravid, och jag tänkte behålla barnet. Om du inte vill ha barn så
är det okej, men då får du flytta ut! Jag tänker inte leva med
dig om du inte vill ha barnet.
Uranus brukade inte ofta säga så många meningar på en gång och
Gator såg förskräckt ut....
Bara för att
brista ut i det största leende hon någonsin sätt, han gick fram
till henne och snurrade runt henne i en långsam cirkel och kysste
henne. Han höll kvar henne och hon kände sig så trygg i hans
starka armar.
Han såg
fortfarande så ung ut, men hans ljusa ögon, de var så vackra när
de var fyllda av glädje.
-Unni. Jag älskar dig och vårt
barn, jag kommer älska det tills solen och månen byter plats och
stjärnorna dansar på himlen. Jag vill inget hellre än detta.
Gator hjälpte
henne lätt och smidigt upp på benen igen och tittade på magen.
-Får jag känna? Kan man känna
något?
-Haha, ja känn här..
Uranus förde hans hand till den lägre delen av magen och Gator
klappade magen och följde bulan och talade mumlande till magen.
-Undra om det är en liten vargunge
där inne? När kommer du? Det spelar ingen roll men när du kommer
till världen ska vi älska dig. Lille vargunge.
”Oh, det gick som en dans. Nu är
det mamma kvar. Jag har inte en aning om hur hon kommer reagera.. men
visst måste hon bli glad?” Uranus
höll handen på magen och stod ett ögonblick utanför dörren till
kontoret där Saturnus stod och målade.
”äsch, jag kan inte stå här
för alltid” tänkte Uranus
och öppnade dörren. Saturnus vände sig om och log mot henne.
-Hej, var det något speciellt? hennes mamma vände sig emot henne.
-Hm. Ja. Mamma. Jag... Jag.. Varför
är det svårare att berätta för dig än för Gator?! Jag hoppas du
kommer se detta som något positivt så som vi gör, det är nämligen
så att jag är med barn.
Saturnus fick
tårar i de lila ögonen och tårarna svämmade över. Hon böjde sig
fram och tog tag i Uranus arm och tog ett steg emot henne och
omfamnade henne hårt.
-Jag trodde inte jag skulle få
leva att se dig få barn! Blir det en vargunge till? Haha, ni har en
väldigt hektisk tid framför er, för det kommer nog med stor
sannolikhet bli en liten vargunge och de är hemska! Och underbara,
självklart. Oh Natt var helt galen när han lärde sig krypa och
blev ännu värre när han lärde sig gå! Jag är så lycklig för
er skull.
Uranus stod där
och kramade sin mamma för hon visste inte vad mer hon skulle göra.
Hon var lycklig över att båda tagit det så bra. Uranus hade inte
sagt något till någon av dem men hon hade faktiskt ring Natt och
berättat för honom först. Han skrek så högt av glädje att hon
skrattande fick hyscha honom så att hans glädjerop inte skulle
höras igenom toalettväggarna.
Dagarna när hon
var gravid gick låååångsamt. Uranus passade på att träna, påta
i trädgården eller läsa men blev snabbt väldigt uttråkad.
Så vad gör hon,
jo hon bestämmer sig för att laga diskmaskinen som varit trasig i
evigheter. Det är ju smart Uranus, passa på att göra något sådant
när du är gravid! *facepalm*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar