Kapitel 32. En av Uranus månar.

 Efter ha fått en mindre utskällning av Gator för att krångla med el nära vatten när hon var gravid (BRA GATOR) så spenderade hon graviditetens sista dagar med mer stillsamma och säkra aktiviteter.

Magen hade dock blivit så stor nu att hon inte längre kunde hålla på i trädgården, så hon läste väldigt mycket, och åt väldigt mycket och sov väldigt mycket. Ja det var det mesta hon gjorde, med kisspauser det vill säga!

 Men en natt vaknade Uranus av en smärta i magen som inte var på grund av en full blåsa. Hon blev plötsligt klarvaken.

-Gator, Gator! Barnet kommer!

-Va.. va.. VA?! Jag är vaken ska vi åka till sjukhuset? Gator var så yrvaken att han trasslade in sig i täcket och trillade ner i från sängen i sin hets att komma ur sängen.

-Nnnghhhg... NEJ. Jag ska föda hemma,både jag och Natt är födda i det här huset, och det ska också mina barn!

 Helt plötsligt såg Uranus sitt barn i sina armar, det var en son. Med spetsiga små öron, ljust blå ögon och mörkt gul hud. Han var något av det vackraste hon sett.

-Gator, ser du? Vi har en son! Uranus kände sig lycklig och samtidigt skrämd när hon tänkte på alla faror som fanns i världen.

-Vi har ingen spjälsäng! Eller, vi har ingenting alls för barn!

Saturnus som smygit sig in och ställt sig i ett hörn kom fram till henne och log.

-Vilken tur att jag köpt en säng till er då, hoppas du tycker om den!

-Får jag hålla honom? Gator närmade sig försiktigt henne och hon hjälpte honom att ta sin son i sina händer.

-Du är så liten. Du är så skör! Gator stod och höll honom och bara tittade på honom en lång stund. Uranus tog tillfället i akt och la sig och vila lite hon var helt slut efter förlossningen och Saturnus gick och hämtade lådan spjälsängen låg i och byggde ihop den snabbt och lätt.

-Saturnus, den är fantastisk. Gator tittade på spjälsängen hon köpt, den var i fint trä med växter slingrade kring spjälorna och ett stort blad i tyg över sängen. Gator gick fram och la sin son i sängen och stod och betraktade honom. ”Det känns konstigt men bra att se min ögonfärg på någon annan. Han är så söt..”

Gator kände hur Uranus kom och ställde sig bredvid honom och tog hans hand.

-Vi har inget namn till honom, alla barn måste ha ett namn! Uranus rynkade pannan medan hon tänkte, och då fick Gator en ide.

-Vad sägs som Oberon?

-Oberon, varför just det namnet? Det är fint men har det någon betydelse?

-Ja, det är en av Uranus månar.

Urnaus tittade på honom och kände sig rörd. Det var ett bra nämn, det var ett riktigt bra namn.

-Oberon, det är perfekt.