lördag 1 februari 2014

Kapitel 35. Flocken utökas!

 Uranus vaknade med en inte helt obekant smärta i magen. Det var dags igen. Men så tidigt? Visserligen var hon längre gången än vad hon trodde men hade hon räknat dagarna rätt så borde inte barnet komma ännu. ”Tänk om det är något fel?” Uranus tankar rusade igenom hennes huvud och hon började få panik.
-Gator, barnet kommer redan
-VA! Gator flög upp ur sängen och sprang runt till hennes sida av sängen och hjälpte henne att sätta sig upp.
-Det är väl alldeles för tidigt? Jag vet att du vill föda hemma men det här går inte för sig, något är fel. Vi måste åka in nu!
-Ja, vi måste...Nej, jag tror det är försent. Och innan de visste ordet av så var förlossningen igång.


Strax hade Uranus en dotter i sina armar, en lila liten sak med kort grönblått hår och ögon med hennes pupill men hon föste snabbt över dottern i Gators armar. Det var ett barn till på gång.





Efter Uranus fått fram ett barn till sprang Gator och ringde sjukhuset efter han hjälpt Uranus ner i sängen. Det kom en ambulans och tittade först på barnen för att se att de mådde bra och tog sedan Gator åt sidan.
-Barnen mår bra, de är lite tidiga för att de var två, men förlossningen har tagit hårt på Uranus och vi vill ta in henne till sjukhuset över natten. Har hon varit med om ett trauma nyligen?
-Barnen var inte... de var inte planerade. Gator kliade sig i nacken och kände sig både orolig och rädd. -Hennes mamma gick just bort, hon visste inte att hon var gravid fören nyligen.
-Vi förstår, det lär inte vara någon fara men vi vill bara på den säkra sidan.


Uranus var så trött när de förde bort henne att hon bara vinkade med ett svagt leende till Gator, som strax skyndade in till de nyfödda. Dottern var äldst men också minst, sonen som kom på andra plats var större.
Dottern skrek också redan för full hals, och var nästintill otröstlig.
När hon äntligen somnat vaknade den minsta sonen och Gator slängde en blick på klockan.
Hm, blir nog inget jobb i morgon. Eller de närmaste dagarna, jag får nog... jag får nog säga upp mig. Om vi får dåligt med pengar får vi börja sälja saker, Uranus kommer inte klara det här själv.”


Hans nyfödda son låg nu stillsamt i sin säng och Gator stoppade om honom. ”Vi ska nog döpa dig efter en Uranus måne också, Puck gillar jag. Det passar din stil. Du är nämligen gul från topp till tå”. Och det var han, han hade inte lika mörk hudfärg som sin storebror men både ögon och hår var gula.





Uranus stannade kvar på sjukhuset i två dagar, andra dagen besökte Gator henne med alla barn och trots att läkarna tyckte hon skulle stanna och återhämta sig en dag till vägrade hon.
-Det är min förstfödda sons födelsedag och min dotter saknar ännu namn. Jag tänker inte ligga kvar!
-Då kan vi inte stoppa dig, men du måste ta det lugnt. Du får inte överstränga dig själv!


Gator fick hjälp av några skötare att bära ut barnen medan han rullade ut Uranus i en rullstol något som hon var väldigt sur över. ”Som om jag inte skulle kunna gå själv, pyttsan” mumlade hon för sig själv med armarna i kors.
Under resan hem somnade lyckosamt de minsta så Gator smög på tå in med dem i sina sängar och hjälpte sedan Uranus ut ur bilen. Hon vägrade dock låta honom hjälpa henne in även om hon lät honom bära Oberon.
När de kom in i köket såg Gator hur hon log. Medan hon väntade i bilen hade en tagit fram en tårta som han köpt.
-Du tänker du alltid på allt du. Sa Uranus och pussade honom på kinden. Hon tog sedan Oberon ur hans famn och gick fram för tårtan.
Oberon stirrade på ljusen med ögon fyllda av förundran och Uranus log när hon såg hur han försökte sträcka sig efter dem.
-Nu blir du minsann stor lilla vargunge, Sa Uranus ömt medan Gator stod i tårar och blåste i tutor och skramlade i skramlor tills alla tre barn började gråta.




Oberon var ett ganska stillsamt barn som var ganska lik Uranus när hon var barn. Han föredrog ofta att bara sitta bredvid och titta på vad de andra gjorde.
Oberon har egenskaperna:
Konstnärlig
Virtuos



Även om Uranus sov väldigt mycket försökte hon spendera en kort tid med varje barn enskilt varje dag. Gator vad den som slet mest, men alltid med ett leende.
Det var han som varje dag tränade med Oberon så att han skulle lära sig gå, men när han tog sina första steg stod han och matade ena tvillingen och bytte blöja på den andra.
Tvillingarna var nu fyra dagar gamla och flickan hade fortfarande inte fått något namn, men när Uranus såg Oberon ta sina första steg kom namnet till henne.

-Merkurius! Sa hon mellan de ansträngda andetagen då hon tagit med Oberon och sprungit till Gator för att dela mes sig.
Gator tittade på henne och svarade sedan långsamt:

-...är en planet....? Han kopplade inte alls, hade han glömt bort att både hon och sin mamma var döpta efter planeter som såg ungefär likadana ut och lyckosamt nog delade samma namn på både jorden och Galaxia.
-Jag vill att hon ska heta Merkurius. Om du gillar det.
-Merkurius. Upprepade Gator och flickan som låg i hans famn log med glittrande ljusa ögon.
-Det stämmer bra, jag tror att hon redan visste det och bara väntade på att vi skulle komma på det.




Uranus hjälpte Gator att få tvillingarna i säng och märkte inte ens att Oberon på ganska vingliga ben började stega i väg.
Han gick ut ur tvillingarnas rum som låg vägg i väggs med hans eget och igenom korridoren tills han kom till vardagsrummet.
Han gick ut i hallen och lyckades på något sätt få upp ytterdörren och hasade sig ner för trapporna.
Uranus stod och tittade på tvillingarna tills Gator vände sig om och utbrast:
-Vart är Oberon? De sökte till en början ganska lugnt men till slut febrilt i huset tills Uranus av en tillfällighet tittade ut igenom fönstret i deras sovrum.
-GATOR! Han är i trädgården?
-Hur i hela världen har han kommit ut?
Uranus sprang ut och tog det lilla tultande byltet som var alldeles blöt om fötterna efter ha stegat omkring i trädgården mitt i natten, som om det vore det mest naturliga i världen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar