Kapitel 36. Oberon.

 Det var stressigt hemma nu när Uranus återvänt till jobbet, men hon var tvungen att göra det för att de skulle ha råd med allt. Men enda skulle Gator inte byta ut det mot något i världen.

När tvillingarna sov spenderade han med att lära Oberon allt han kunde. De fick träna mycket på talet då Oberon verkade ha lite svårt med det hela. Gator ringde till slut Natt eftersom hans dotter var så pass mycket äldre att han kanske visste mer.

-Ta det lugnt Gator, det kommer. Det tar längre för en del barn bara. Men till slut släpper det och då är det svårare att få honom att sluta än vad det var att få honom att börja!

Men även om Oberon uttalade orden rätt och så pratade han inte mycket, och han måste ju träna! Så Gator spenderade varje ledig stund med att prata med honom.

När Gator inte var i närheten ställde Oberon till med massa hyss. Han gick tyst omkring och tittade på saker och helt plötsligt var han försvunnen. Men en dag kunde Gator verkligen inte hitta honom någonstans och sprang runt och ropade som en galning tills han såg att hans satt under bordet i vardagsrummet.

-DÄR är du ju! Puh, jag har letat överallt efter dig. Är du inte hungrig? Oberon nickade till svar, men såg fundersam ut.

-Är allt okej med dig? Du ser lite ledsen ut? Oberon tittade på honom och såg väldigt fundersam ut.

-Hud. Har annan hud. Oberon pekade på sig själv och sedan på Gator. Gator satte sig och kröp in under bordet bredvid Oberon.

-Ja, men det är bara för att man har olika hudfärger. Det finns flera olika och vi i vår familj har extra annorlunda och fina färger. Din mamma har gul som du och Puck och Merkurius har börjat blir allt mer lila i sin ton.

Oberon tittade på honom och började le och stakade sedan fram -Så.. Inte konstig? Gator försökte resa sig och slog i huvudet och Oberon började skratta. Gator kröp fram och lyfte upp Oberon i luften tills han skrattade tills han nästan kiknade.

-Inte det minsta, du ska vara stolt, du ser inte ut som andra och det är BRA inte dåligt.

Gator satte ner honom på golvet och gick ut i köket igen, han bakade en tårta. Uranus fyllde år idag och han tänkte överraska henne med en tårta. Oberon kröp iväg och sedan in i sitt rum och började leka med leksakslådan.

Av någon anledning verkade han tycka att lådan var roligare än vad leksakerna på insidan var, men Gator föredrog att han var i lådan än strövande omkring i huset.

Uranus kom hem sent och barnen hade precis somnat. Gator satt i själva verket och nickade i soffan och vaknade inte fören Uranus kom in för att hälsa.

-Hej! Jag är hemma nu. Vad är det som luktar så gott?

-GRATTIS! Jag bakade en tårta till dig! Gator gick fram och pussade henne och ledde ut henne i köket. Han sprang och tog fram tårtan och Uranus log matt åt honom.

-Att du orkar med allt. Vad hade jag gjort utan dig? Uranus gick fram och lade armarna om honom. -Du fyller ju också år snart, men jag kan inte baka tårtor.

-Det behöver du inte heller! Kan laga en själv, eller så äter vi resterna av din då vi aldrig kommer hinna äta upp den tills dess. Men blås ut ljusen någon gång! Gator puttade retsamt på henne och hon gick fram emot tårtan.

”Jag önskar att jag får en befordran så jag kan ta lite ledigt. Gator förtjänar en ledig dag.”

Uranus blåste ut ljusen och skar upp en bit till henne och Gator och de gick in och satte sig i sängen och tittade på tv. Det var så hon ville fira sin födelsedag. I lugn och ro med någon hon älskade. Efter tårtan tagit slut så hörde hon Merkurius skrika och la handen på Gators axel.

-Det är okej jag går. Har hon varit sjuk idag också? Gator suckade och lutade sig tillbaka i sängen igen.

-Ja, hon har blivit bättre men blir inte riktigt helt frisk. Doktorn trodde att hon har lite lågt immunförsvar så hon har fått lite extra vitaminer.

Uranus tänkte efter. Hon hade nästan aldrig varit sjuk, inte Natt eller deras mamma heller. Saturnus berättade att på grund av att det var så fuktigt på Galaxia så utvecklade galaxianer ganska starkt immunförsvar men det verkade inte som Merkurius hade ärvt detta.

Efter att Merkurius hade tystnat gick Uranus in i Oberons rum men upptäckte att sängen var tom igen.

-Busiga vargunge. Man hade kunnat tro att du var en apa och inte varg. Hon letade igenom rummen och fann honom till slut på kontoret stirrandes på Saturnus staffli. Uranus lyfte upp honom så att han kunde känna på det och se det närmare.

-Den var din mormors, du minns nog inte henne nu. Men om du vill så kan du få testa att måla på den när du blir äldre. Din mormor Saturnus hade inte gillat att det bara stod.