Kapitel 38. Stackars lilla Merkurius.

Mitt i all stress och ståhej var det dags för tvillingarna att fylla år! De var ju inte mycket yngre än Oberon, och Gator och Uranus var tacksam för att den jobbiga spädbarnstiden var över. NU blev det istället återigen dags för pottträning och gåträning.

 Merkurius var ett annorlunda barn, även i en familj där föräldrarna är både varulv och utomjording. För det första skrek hon, hela tiden. Hon var ständigt sjuk så att pappa Gator fick ständigt slita med att försöka hålla henne frisk och få henne att somna.

För det andra var hon ganska ointresserad av sina syskon. Hon var helt enkelt som en enstöring i flocken. Gator visste att hennes mamma Uranus hade haft svårt att få vänner och undrade hur det skulle bli med sin dotter som var ännu mer annorlunda och med ännu starkare vilja.

Merkurius har egenskaperna:

Excentrisk

Geni

Puck däremot var väldigt lik sin storebror även om han inte var lika tillbaka dragen. Han hade ärvt sin fars sociala förmåga och hade inte problem med att främligar kom fram till honom. Förutom det var han väldigt... gul. Han hade ärvt sin pappas personlighet men sin mammas utseende. Undra om han också ärver sin pappas karisma?

Puck har egenskaperna:

Slabbig (likt Gator!)

Gillar värme

Gator slet med att lära barnen att gå och även om Merkurius tog väldigt lång tid på sig så lärde sig Puck knepen ganska snabbt. Tyvärr blev det lätt så att Puck kom lite i skymundan när hans tvillingsyster var sjuk. Men han verkade inte lida av detta utan brukade då krypa, eller nu för tiden, försöka stapla sig efter sin storebror.

Oberon trivdes med Puck och lät honom ofta jollra på medan han gjorde sina läxor. När läxorna var klara brukade de ofta leka med varandra, något Gator var tacksam för. Uranus jobbade överallt mer och att sköta om tre barn är tidskrävande och jobbigt även om en av dem inte alltid skrek efter sin pappa.

Uranus kände ibland av stämningen hemma, Gator var alltid hennes klippa men ibland drabbades hon av skuldkänslor över att Gator fick göra så mycket. Hon BEHÖVDE egentligen inte jobba över så mycket men hon kände sig snabbt instängd när hon var hemma. Även om hon skämdes över det så tänkte hon ibland att mamma-livet inte var något för henne. Hon ville ha frihet och göra vad hon ville, men när hon kom hem och mötes av sin familj försvann tankarna.

”Det finns ingen annan plats i världen jag vill vara på. Det här är min flock, och det är här jag hör hemma”

När Uranus hade en ledig stund över försökte hon minska belastningen på Gator och hjälpa till med barnen. De växer ju så snabbt och de ska lära sig gå på potta, gå och prata. Gärna allt på samma gång!

Uranus kom hem och fann Gator i köket med mat över hela förklädet och kastruller på alla bänkar, han var en mästerkock, det kunde ingen förneka! Men att städa upp efter sig var han sämre på.

Hon gick fram och hälsade på honom och funderade på om hon skulle ta en snabb dusch innan maten men ville först hälsa på alla barnen.

Puck satt på golvet i kontoret bredvid en målande Oberon och tittade på sin bror med beundran. Oberon vände sig om och log mot henne medan Puck på staplande ben gick fram för att krama henne.

”vart är nu lilla stackars Merkurius?” Tänkte Uranus och hörde sedan ett vagt snyftande. Hon gick upp på övervåningen och såg Merkurius sittandes på golvet med en leksak med tårarna rinnande från kinderna.

Uranus gick fram och lyfte upp sin dotter och tröstade henne.

-Varför är du ledsen? Mår du dåligt? Är du sjuk igen? Uranus lade handen på hennes panna och den kändes återigen varm och svettig. -Jag vet inte vad vi ska ta oss till med dig, det är så synd om dig att du alltid ska vara sjuk.

Uranus bäddade försiktigt ner Merkurius i sängen och betraktade henne. Hon somnade ganska fort men sov oroligt. De hade varit hos doktorn så många gånger att doktorn inte längre var fascinerad över varken Merkurius eller Uranus ursprung. Sedan hade ju Saturnus varit ganska välkänd i kvarteret så lite av fascinationen verkade ha släppt även om det fortfarande kastades sura blickar och viskades hårda ord om familjen när de var ute.

Ute på gräsmattan, i mörkret satt Oberon. Han gjorde sina läxor och brydde sig varken om kylan eller fukten som hängde i luften. Varulvar ser ganska bra i mörker även om de inte är förvandlade så det är väldigt ovanligt med en mörkrädd varulv!

Han hörde sin pappa ropa på honom och tänkte att han borde gå in och äta, han lillebror letade säkert efter honom igen. Men även om han älskade sin familj så ville han ibland bara sitta ensam och vara för sig själv. Något som inte alltid är lätt när man har en stor familj.

Oberon hörde ytterdörren öppnas och såg sin pappa med Puck på höften.

-Hörru, vargunge! Det är dags att stilla hungern nu, du kan gå ut en stund efter maten men klockan är mycket och det är skola i morgon! Även om rösten lät hård såg Oberon hur hans pappa log med ögonen. Han beslutade sig för att gå in och äta med sin familj. Det var trevligt att bara sitta och umgås med dem också, även om han tyckte det var jobbigt att hans syster aaaaalltiiid skulle gråta.

Efter en lång dag kom Gator och Uranus äntligen i säng, och Gator somnade som alltid väldigt snabbt. Uranus däremot hade svårt att slappna av. Hon saknade sin mamma, hon hade velat prata med henne. Hon hade så mycket frågor.

”Gör jag rätt? Jobbar jag för mycket? Men vi måste ju ha pengar, speciellt till Merkurius läkarräkningar. Men det känns som om barnen kommer i kläm, som om jag nästan blir en främlig för dem. Oh, mamma ibland önskar jag att du var här.” och efter en lång stund somnade Uranus och sov en orolig sömn.

Kanske skulle hon sova lugnare om hon sett att hon inte var ensam, att hennes mamma Saturnus höll löftet hon lovat. Hon lämnade inte hennes sida.

Men hade hon sett Saturnus ansiktsuttryck hade hon nog inte sovit lugnt, då det var plågat och oroligt.

Saturnus flög upp igenom tacket och in i Merkurius rum, där stod en gammal bekant och betraktade hennes barnbarn.

Han stod där och bara betraktade henne länge innan han vände sin tomma luva mot henne och tog hennes hand. Solen var på väg upp och dagen tillhör de levande.

De försvann innan solens första strålar föll på Merkurius som låg där i sängen, febrig som hon så ofta var, men ovetande om vem eller vilka som betraktat henne den natten.