Kapitel 41. En inte alls vanlig natt.

Det var en ganska vanlig dag i familjen Galaxy. Uranus var ledig så hon och Gator började dagen med en lång sovmorgon. När hon äntligen vaknat gick hon ut för att ta hand om sin trädgård medan Gator stekte ett gäng med pannkakor. (det krävs en hel del för att mätta en hel familj).

”Jag är glad att det varit så lugnt. Förutom att Merkurius varit sjuk så har det inte hänt mycket alls, vi har bara tagit det lugnt och haft det trevligt. Även om det är allt annat än lugnt på jobbet...”

Uranus var äntligen klar med att vattna och rensa när hon hörde Puck ropa.

-Mammaaaaaa! Pannkakoooor!

Uranus kunde inte låta bli att skratta åt hur bråttom Puck hade att hon skulle komma in så de kunde äta tillsammans.

-Vad har du för planer idag?Frågade Gator Merkurius som var den enda som satt kvar vid bordet förutom Uranus (som nu var i vargform) som slukade sina pannkakor med en väldig hast.

-Jag ska läsa tror jag, kanske plugga lite. Jag vet inte riktigt, tycker det är lite för kallt för att sitta ute.

Det hade börjat bli lite kyligare, även om Oberon och Puck inte verkade bry sig som sprang och lekte på framsidan, Oberon var lika dämpad som han brukade men Puck skrattade så högt att det hördes enda dit. Snart skulle Oberon tröttna och gå in medan Puck kommer stanna kvar för att leka med sin docka.

-Unni, vad ska du göra? Uranus som var helt uppslukad av maten tittade förvirrat på honom innan hon förstod vad han sa. Hon gick ur vargformen för att kunna prata ordentligt.

-Tänkte jogga, ska du med? Gator nickade och plockade hjälpte till att plocka in disken.

När de kom tillbaka gick Uranus ut i garaget för att fortsätta träna lite till, hennes jobb krävde att hon alltid var i bästa form så hon tog varje ledig stund för att se till att hålla kroppen i trim. Gator gick in och tog en dusch och när han var klar hörde han Oberon stå och nynna på kontoret.

-Vet du vad? Sa Gator till sin son, Oberon hade inte blivit rädd, varulvar har ganska bra hörsel så han hade hört honom innan han ens öppnat dörren. Oberon skakade på huvudet som svar på sin pappas fråga.

-Du kan ta upp staffliet i ditt rum istället. Om du känner att du får större lugn och ro där uppe. Vill du det?

-Ja gärna! Puck kan vara lite...

-Högljudd? Haha, ja det kan man säga. Om du tar tavlan och penslarna så kan jag bära upp staffliet.

Senare den kvällen var barnen återigen ute och lekte, till och med Merkurius var ute även om hon inte sprang runt med sina bröder. Det hade varit en trevlig dag och skulle bli en helt vanlig trevlig kväll... eller?

Oberon och Merkurius gick in tidigare än Puck något som inte var speciellt ovanligt men det som skedde när Puck var ensam var desto ovanligare. Det hände nämligen något med hans gamla docka. Den började glittra och röra sig och lyfta strax från marken och... helt plötsligt började den snurra runt.

Puck stod som förstenad och visste inte vad han skulle göra han bara tittade och såg hur hans docka växte och helt plötsligt var de i samma storlek!

-Men.. vem är du? Puck var inte rädd, snarare förvånad.

-Din allra bästaste vän så klart! Men är det inte läggdags snart?

-Öhm.. jo, jo det stämmer nog. Puck var för det mesta in den som man lätt satte ur balans men det här var inte heller en företeelse som skedde varje dag.

Det var mitt i natten och det var tyst i huset. Månen lyste och speglades i sjön och det höstens vindar tog tag i trädens grenar utanför.

Det var den kallaste natten på länge. Men.. det var något som inte stod rätt till. Det var... någon, eller kanske något som tog sig in på familjen Galaxys marker som inte borde göra det.

En lång och reslig främling, med lysande gula ögon och långa klor och huggtänder. Man hade kunnat tro att han var en varulv, men nej.. Det var han då inte, detta var en annan typ av nattens varelse.

Merkurius sov en lätt och orolig sömn. Hon plågades lätt av mardrömmar och denna natten var det värre än vad de brukade. Hon kastade sig fram och tillbaka i sängen och var alldeles svettig i pannan.

Men hur rädd hon än var så hade hon blivit ännu räddare om hon hade vaknat och tittat sig om kring. För hon var inte ensam. Det var någon, eller kanske något som följde hennes andetag.

Merkurius har dessutom sitt rum på andra våningen...