Kapitel 43. "De ska aldrig behöva glömma vart de kommer ifrån."

Varje ledig tid spenderade Puck med Ylle även om Gator hade pratat med honom om det.

-Du kanske ska umgås med med dina riktiga vänner? Puck hatade när han använde det uttrycket, bara för att de inte kunde se Ylle betydde det inte att hon inte var på riktigt.

Visst ibland kunde Ylle bli lite påfrestande som ville leka hela tiden oberoende på vad han gjorde. När han åt, sov, pluggade eller pratade med med Oberon. Hon gick ofta och drog i hans kläder och ville att han skulle leka med henne. Men hur kunde han säga nej? Hon hade alltid funnits där för honom.

Oberon hade börjat använda garaget allt mer då det var ett ställe han kunde få lite lugn och ro. Men från skillnad från vad de andra trodde så läste han inte bara. Han smsade väldigt mycket och satt där och fnissade. Det var nämligen en tjej i hans klass som hade börjat höra av sig till honom. 

Merkurius gick upp sent denna dagen, det var inte så ovanligt, eftersom hon ofta var sjuk sov hon mycket. Men nu var det inte bara det. Hon kände sig orolig på nätterna, det kändes som om någon tittade på henne. kombinerat med detta var det folk som stirrade på henne på dagarna när hon var i skolan. Ibland kunde hon höra andra i klassen viska och peka på hennes öron och hud och hårfärg. Puck hade inte samma problem för de gick inte i samma klass, och alla i hans klass var vana vid honom. Merkurius som var borta så ofta var som någon mystisk varelse som alla kunde prata om.

Hon gick till sin mormors urna. Hon hade aldrig träffat henne men hon visste att hon var född någon annanstans. Hennes mamma hade berättat det, att de var ungefär som på jorden att man hade olika hudfärg, fast.. de kom inte från ett annat land eller så.

Hennes mamma kom in i rummet och satte sig bredvid Merkurius som satt och tyst i soffan.

-Är allt okej?

-Vart kommer vi ifrån? Från början? Har du varit där? Varför ser jag ut så här?

Uranus visste inte vad hon skulle säga. Hon brukade inte ofta tänka på det, snarare tvärtom. Hon fokuserade på livet här. Det fanns ju inget att återvända till och hon hade aldrig sett platsen ändå. Detta var ju deras hem. 

-Din mormor föddes på en annan planet långt bort som hette Galaxia. Det är därför sedan hon tog sig namnet Galaxy, för att alltid bli påmind om sin hemplanet. Jag minns inte allt, men jag vet att det skulle vara en ljusplanet med två solar, så nätterna var korta. Det var aldrig som här på jorden att man skulle säga att en tjej på något sätt är svagare än en kille, för det var ju tjejen som skapade livet. Eftersom det är hon som bär barnet ansåg man också att det var mer rätt att pappan tog hand om barnet mest i början, så att mamman kunde återhämta sig. De har inte fyrkantiga hus som här utan alla byggnader var runda och vita, det var väldigt fuktigt det är därför vi trivs i vattnet, för det är så torrt här på jorden. Men. Ja, jag vet inte det var länge sedan vi pratade om det, din pappa vet nog en del också, han och min mamma brukade prata om det, men ja. Det finns ju inte kvar så det känns... onödigt att tänka på det.

Merkurius höll inte med, det var ju en del av vilka de var. Hon önskade verkligen hon hade kunnat se den här platsen.

-Men hur kommer det sig att du har färger och saker du står för? Eller dina piercingar och tatueringar?

-Piercingarna visar vilket område och familj man tillhör om jag inte minns fel, de visar även att man är vuxen och att man är den som kommer ärva familjens hus. Tatueringarna är efter vad jag är döpt efter, i mitt och ditt fall är det planeter. Färgerna är de färgerna man föds med, mamma visste inte allt eftersom hon inte hade någon att genomföra de riktiga ritualerna med. Sen... Jag vet inte hur hon visste vad man skulle stå för, hon bara visste det men jag förstår inte hur... Jag har tappat så mycket av allt hon berättat.

Men Merkurius var tacksam om att veta någonting, det är därför alla stirrar på henne. Hon är speciell, på riktigt.

Den kvällen satt Gator på verandan och såg en välbekant skepnad i huva närma sig.
-Nej, säg inte att det är dags redan! Jag är inte redo!
-Äsch, skärp dig jag är inte här för att hämta dig. Liemannen var inte riktigt en person som gillade kallprat.
-Det sker mycket mystiskt här omkring, jag känner att det händer massa konstigheter och det har nog att göra med att din fru och dina barn inte är från denna planeten, jag vet inte. Men håll på barnen, speciellt flickan. Jag tror hon kan vara speciell på något sätt men jag vet inte hur. Så, håll koll och ta det lugnt. Du är frisk.

Liemannen vände sig om och försvann. Gator satte sig ner och kände att han hade svårt att andas. Han sprang in och berättade för Uranus som tittade på honom med en konstig blick.
-Det är något på gång, Merkurius undrade vad vi kom ifrån och.. jag minns inte allt och, jag vet inte vad jag ska säga. Är det en tillfällighet?
-Jag vet inte, jag vet faktiskt inte...

Men Gator visste vad han kunde göra för sina barn. Han kunde minnas allt som Uranus, Natt och deras mamma Saturnus berättat för honom. Han skulle inte bara minnas det, han skulle skriva ner det. Alltihop och han skulle ge boken till sina barn så att de själva kunde läsa och föra det vidare till sina barn innan informationen försvann.

"De ska aldrig behöva glömma vart de kommer ifrån."

Uranus såg Gator framför datorn och kände sig tacksam. När hon hade sätt hans blick när han kommit in trodde hon att han skulle svimma och när han berättade att han träffat Liemannen blev hon väldigt orolig. Det fick henne att känna sig mänsklig och hon tänkte på hur längesedan det varit sedan hon hört sin mamma berätta om Galaxia. Hon kände sig dödlig. Men hon fick en ide, det var något hon funderat på innan men nu tänkte hon att det var den rätta tiden. Hon gick för att fixa det som behövdes och ropade sedan på Gator.

Gator kom och började prata:

-Ber om ursäkt om jag varit lite disträ det är så mycket hela tiden och jag..

-Tyst. Gator rynkade ögonbrynen och kollade frågande på henne.

-Vad...

Uranus gick ner på knä och Gator drog efter andan.

-Betyder det jag tror det gör eller har du kommit på någon tradition från Galaxia som betyder något annat?

Uranus log, och Gator förstod. Hon sa inget men öppnade en ask med en ring i.

-Ja, till allt du frågar. Självklart, vem annars än du?

Denna dagen som började förvirrande för många visade sig att vara en av de bästa dagarna i Gators liv, för Uranus och han visste att de alltid skulle vara tillsammans.