söndag 23 februari 2014

Kapitel 45. Merkurius och Puck.

Puck satt i soffan med Ylle, han tittade på henne och sedan ner i golvet. Puck som alltid brukar vara så glad såg nu konfunderad och förvirrad ut.

-Ylle?
-Ja, bästa vännen Puck?
-Varför är det ingen annan som ser dig?
-För att jag är bara din vän och ingen annans!

Puck tittade på Ylle igen. Ylle hade börjat föra med Puck till skolan och följa efter honom överallt. Han fick allt svårare att koncentrera sig på skolan och umgicks inte lika mycket med kompisarna i klassen.

-Är du bara en docka? Eller lever du på riktigt?
-Jag är din bästaste vän som lever för dig! Ylle lät alltid så där överdrivet glad, men Puck var inte glad. Han älskade Ylle, men kände att han ville spendera mer tid i den verkliga vägen som hans mamma sa.


Det var kvällen innan tvillingarnas födelsedag och dags för Oberons bal, han ville egentligen inte gå och hade därmed inte berättat om balen för någon av sina föräldrar. Men Gator visste minsann ändå.

-Är du verkligen helt säker? Du vet, det var på min bal jag och din mamma upptäckte vår kärlek.

Oberon såg förvirrad ut, men när hans sms pep till tog han upp den så snabbt att han nästan tappade den. Gator såg sin son rodna, och sedan skyndade sig upp för trapporna. Gator tog upp sin egen telefon för att göra ett snabbt samtal. 

När Oberon en stund senare glidande ner för trappan i sina finaste kläder stannade Gator honom:
-Vänta en minut eller två så kommer en limousin. Och du, ha kul, men se till att vara hemma i tid!
Oberon nickade och när de hörde ett tutande från vägen log han med hela ansiktet och skyndade sig ut.


Med Oberon på äventyr och sovande barn så hade Gator och Uranus en stund över för sig själva, och Gator hade en present till Uranus.
-Oh, vad är det här?  Uranus slet upp paketet och fann en bok. Hon läste titeln och tittade sedan upp på Gator med en tappad haka.
-Galaxia och hennes arvingar? Har.. har du skrivit denna?
-Ja, det är viktigt att ingen glömmer, speciellt inte våra barn, och jag ville hjälpa till.
-Det är den finaste present jag någonsin fått!

Uranus kramade Gator hårt. "Nu behöver Merkurius inte känna sig orolig längre, nu kan hon bara läsa sig till vad hon vill".


Men allt var inte lika fröjdsamt den dagen. Uranus som satt och läste i Gators bok hörde ett viskande, hon hörde att det var Puck som smugit sig upp. Han stod och viskade i luften så där som han brukade och Uranus rädsla för Puck gick över i ilska.

-Puck! Du måste sluta! Det finns ingen där.
-Men JAG ser henne ju!
-Det är bara en docka Puck. Det är inte bra för dig, förstår du inte det?
-Men hon är min vän!!
-Det finns INGEN, bara en LEKSAK. Uranus tystnade, hon menade inte att skälla på honom och nu skämdes hon i hela kroppen. Han var bara ett barn.

-Puck, förlåt. Förlåt mig, jag ska inte skälla på dig, jag är bara så orolig. Det finns faktiskt ingen där. 
-Men.. men jag ser henne ju.. Pucks ögon fylldes med tårar och Uranus satte sig på huk och kramade om honom.
-Kommer du ihåg att du var och pratade med en doktor?  Puck nickade. -kommer du ihåg vad han sa?
-Att.. dockan är verklig för mig för att jag vill det, men att jag måste också lära mig att gå vidare.. Sedan tittade Puck förvirrat omkring sig. Ylle var inte där. Allt han såg var en docka. "Hon luras nog bara, för att jag sa så där... eller?"

Dagen efter...

Det var dags för tvillingarnas födelsedag, och medan Uranus fixade för festen hemma hos Natt tog Gator med dem till parken för att umgås lite. De gick i läskiga huset, försökte fånga äpplen och var med i pajtävlingen. Gator vann tävlingen, men vilket inte kanske var så konstigt... han tävlade mot sina barn! 

KLARA, FÄRDIGAAA, ÄT!

De skulle strax åka vidare och tvillingarna väntade på att Gator skulle tvätta av sig. De stod båda tysta, båda med mycket tankar i huvudet. Till slut tittade Puck på Merkurius och började med låg röst prata med henne.

-Har du någonsin sett dina leksaker som levande? Merkurius tittade på honom med en väldigt lillgammal blick.
-Menar du som du och Ylle? Nej, men.. även om hon bara är levande för dig så... jag ser bara en docka..

Puck nickade, han hade tänkt på det en hel del, och han var glad att höra sin syster tala om sanningen. Hon såg också bara en docka, som alla andra.

-Puck.. har du någonsin hört eller sett något utanför våra fönster.
-Vad.. menar du nu? 
-Alltså som om någon tittar på dig och..
-Kom nu! Nu åker vi. ropade Gator till barnen, han hade redan kört fram bilen.
-Känner du att någon tittar på dig när du sover? frågade Puck och tittade lite oroligt på Merkurius.
-Äsch. Jag skojade bara. sa Merkurius och sprang i förväg. Var ögonen bara verkliga för henne som Ylle var för Puck?

När de kom fram till Natt var det redan lite folk där. Merkurius såg att hennes mamma stod i ett hörn med Oberon och Teresa och undvek resten av folket. Natt och Puck blev däremot snabbt festen centrum.

Efter att ha minglat en stund såg hon Natt och Gator skratta och prata. Gator gav Natt ett paket som innehöll en bok och Natt kramade honom och såg tacksam ut.

Hon undrade lite varför hennes morbror fick presenter när det var hennes och Pucks födelsedag, men tänkte att det kanske inte var en födelsedagspresent. Men hon hoppades att hon också fick böcker!


Familjen Galaxy var på väg hem och det var en tryckt stämning i bilen. Puck hade vuxit upp som han skulle men inte Merkurius. Hon hade blåst ut ljusen men inget hade hänt. Efter ett tag hade det blivit så nervös stämning hos Natt att Uranus ursäktade sig med att det var en skoldag i morgon och att barnen skulle upp tidigt.

Men Merkurius såg hur hennes familj kastade oroliga blickar på henne, och hon kände sig lite orolig själv. När de kom hem ställde hennes föräldrar bredvid henne och kramade henne.
-Det kanske bara tar lite extra tid..  sa Gator
-Om det inte fixar sig så ringer vi en doktor som får kolla att allt är som det ska, men jag tror inte det är någon fara.  sa Uranus. Merkurius bara nickade och gick för att gå till sitt rum men Puck stannade henne.

-Har du berättat om vad du sett utanför fönstret? Det kanske har något med det att göra.
Merkurius skakade på huvudet. Hon kände sig inte bekväm att prata om det.

-Jag.. jag är trött nu. svarade hon och gick och la sig, som tur var kom ingen och störde henne och hon märkte att hon faktiskt var trött och somnade ganska snabbt.


Puck vet inte riktigt vad han ska göra av sitt liv men han gillar att vara i centrum, han har även börjat fundera på att börja spela instrument för att stå på scen kändes som något han skulle gilla. (Han är dessutom likt sin bror mer kreativ av sig än de övriga i familjen.)

Puck har egenskaperna:
Slabbig
Gillar värmen
Tankspridd
Social dagsslända



Puck hade bestämt sig. Hans stod i sitt barnsliga rum och kände att han inte ville leva kvar som ett barn nu när han var tonåring. Han ropade på Ylle som helt plötsligt stod bredvid honom, hon hade också vuxit. Hur eller när hade han aldrig sett.

-Vi måste prata Ylle. Och snälla, bli inte ledsen, men vi kan inte vara vänner något mer. Ylle tittade på honom med oförstående i rösten, och svarade nedstämt:
-Tycker du inte om mig längre? Puck suckade uppgivet och tittade på sin kamrat med kärlek.
-Du är den bästa vännen i hela världen, men jag måste koncentrera mig på annat. Jag är verkligen ledsen, men jag vet att du kan hjälpa andra barn. Jag har pratat med en lärare på skolan som ska anordna en insamling av gamla leksaker som ska gå till fattiga barn. Du kan hjälpa någon som verkligen behöver dig, tror du inte det är bäst så?

Ylle tittade på honom, men kramade honom sedan hårt. Puck kände sig ledsen i hela kroppen men visste att detta var för deras bästa. Bådas bästa.

-Jag kommer alltid sakna dig Ylle.
-Vi hade det underbart, men jag ska ut på äventyr och rädda andra barn!

Helt plötsligt försvann Ylle. Puck såg sig förvånat omkring och framför sig såg han Ylledockan, han hade inte sett dockan på evigheter. Han lyfte upp den och dammade försiktigt av den. Men han kunde inte låta bli att tänka, var Ylle alltid en docka som han trodde han såg som verklig... eller.. visade hon sig bara för honom? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar