lördag 8 mars 2014

Kapitel 49. Ett fruktansvärt avsked.

Merkurius vaknade mitt i natten av att hon tyckte sig se ett ljus. Hon tittade ut igenom fönstret och såg att det fortfarande var tidigt, men när hon vändes ig om såg hon något. Det var en flaska fylld med lysande rosa innehåll. Hon tog upp flaskan och allt som stod på den var "Till Merkurius".

"Jag kanske inte borde men... den är ju till mig, så..." Merkurius öppnade flaskan och drack ur innehållet, det smakade konstigt och påminde om olja. 

Hon tittade sina händer men såg märkte ingen skillnad. Hon bestämde sig för att gå och lägga sig igen. "Kanske tar det en stund?"

Det tog en liten stund, men en längre stund än vad hon trodde.



Det har gått tre dagar sedan Merkurius sist var vaken.

Uranus hade tagit ledigt från jobbet, Oberon slutade nästan måla medan Puck inte gjorde annat än att spela gitarr.
Alla hanterade det hela på olika sätt, men Gator. Gator kämpade för att hålla samman familjen. Att äta middag tillsammans var något som inte skedda ofta innan men nu lyckades Gator få familjen att samlas. Middagarna var dämpade, men de fann alla tröst i varandras sällskap.

De försökte alla titta in och prata med Merkurius med jämna mellanrum. Men nu hade de alla samlas för att Doktor Ellen vad där, hon var ofta hos Merkurius ni för tiden men hon hade bett dem alla att samlas.

-Jag tror vi måste flytta henne till sjukhuset. Det har gått så lång tid att det är nog det bästa som kan ske just nu.

-Får vi besöka henne? frågade Gator

-Ja, men kanske inte nu i början, vi vill inte riskera hennes hälsa just nu..

-Vet du om du kan bota henne? Puck ställde frågan alla ville ha svar på, men ingen vågat ställa. Doktorn tittade länge på Merkurius sovande kropp och var tyst i några sekunder innan hon svarade.

-Jag vet inte ännu.

En tryckande tystnad spreds i rummet.



En stund senare gick Uranus återigen upp mot Merkurius rum. När hon öppnade dörren stod det en flicka där som hon inte kände och Uranus skrek högt.

-VEM ÄR DU? UT UR MITT HUS!
-Det är jag mamma! Känner du inte igen mig?

Uranus tappade hackan och stirrade.
Det var hennes dotter.
Hon var inte bara vaken, utan hon hade vuxit upp.

-Det är ett mirakel! Hur har du vaknat? Hur har du vuxit upp? Men... Uranus stirrade in i sin dotters ögon. Det var något som inte stämde. Hennes ögon såg inte ut som de skulle.

-Dina ögon..

-Vad är det med mina ögon!?  Merkurius sprang till badrummet och Uranus sprang efter. Gator som hört Uranus skrik blev nästan omkull sprungen och såg väldigt förvirrad ut.

-NEEJ! Merkurius skrek och försökte förvandlas gång på gång men utan resultat. När hon försökte yla var det endast en människas röst som kom ur hennes strupe. Hon vände sig om och möte sina föräldras lysande ögon med sina matta.. ljuset hade slocknat och varulven i henne hade försvunnit.

Uranus som var helt i chock stod bara och betraktade sin dotter medan Gator följde henne tillbaka in på sitt rum.

-Jag.. jag är inte som er längre.. jag förstår inte, är detta Vincents fel?


-Jag hörde inte, vad sa du?
-Nej.. inget.. Merkurius ville inte berätta om Vincent, inte för någon.

"Det måste varit han som lämnade drycken, och det måste varit den som gjort detta med mig. Jag är en främling. Jag... jag har slocknat.."

-Vet du vad, jag ringer Ellen och så ska jag gå ner och hämta en bok om vanliga sjukdomstillstånd hos varulvar. Det är kanske inte någon fara...

Gator log mitt sin dotter som såg bedrövad ut, han förstod inte hur hon vaknat eller varför hon vaknat eller ens vad som hade hänt. När han lämnade rummet tog han med Uranus ner till den nedre våningen, där hon berättat allt som hänt.

Och ingen förstod någonting.


Gator tog med sig boken som han fått av sin pappa (som i tur hade fått den av sin) och gick tillbaka upp till Merkurius rum.

-Merkurius! När han öppnade dörren log hon avsvimmad på golvet och han släppte boken medan han sprang fram till henne. Han lyfte upp henne i sängen och tänkte att han skulle ringa doktorn igen, men i samma stund hörde han en bil svänga in på gården, hon var äntligen här.


Uranus och Gator sprang ut och mötte henne på gården för att förklara vad det var som hade hänt och Ellen sa att detta var väldigt väldigt illa, värre än vad hon hade kunnat tänka sig.

När Ellen kom ut tittade hon länge på Merkurius innan hon kollade puls och blodtryck. Hennes värden var som vanligt.

-Om jag lyckas lösa det här mysteriet kommer jag bli både rik och berömd... viskade hon till den sovande flickan som inte verkade vara medveten om att hon ens var där.



Ellen kom och satte sig i soffan bredvid dem och Uranus förstod att hon inte skulle gilla vad som skulle ske, när hon tittade på Gator såg hon att han inte var lika lugn som han brukade. All press hade tagit hårt på dem alla.

-Det är värre än jag trodde och hon måste till sjukhuset NU. Att hon vuxit och vaknat har tagit väldigt hårt på hennes krafter och jag vet inte när eller om... hon kommer att vakna igen.

-Jag vill att hon ska stanna hos oss. sa Gator, men det var mer än önskan än befallning.

-Detta är hennes enda chans, det måste ni förstå.

Uranus och Gator nickade. 

-Gör vad du måste, kosta vad det kosta vill. Men hör av dig till oss om hon vaknar.. och när vi får besöka henne. Det lär väl vara ganska snart, eller hur?  Gator försökte låta uppmuntrande men när han såg hur Ellen skakade på huvudet försvann det bleka leendet.


Ellen gick för att förbereda allt för flytten till sjukhuset och Gator ringde till skolan och förklarade vad som hade hänt. Oberon och Puck var på väg hem, så att det kunde ta farväl till sin syster.

Uranus började gråta. Gator kände att han var på väg att bryta ihop men bestämde sig för att bita ihop. Han var tvungen att göra detta, för familjens skull. Uranus kommer att ta sig igenom det och då kommer hon finnas där för honom när han inte orkade mer. Som alltid bar de varandra i svåra tider.


Ellen sa att hon kunde väcka Merkurius för en stund, men att det fanns risker med det hela. Hon kommer bara vara vaken en kort stund och risken fanns att det skulle ta mycket på hennes krafter.

-Är ni säkra på att jag ska göra det? frågade hon Uranus och Gator en sista gång. De nickade, de visste att Merkurius hade velat det. De måste få säga farväl, de visste inte när de skulle kunna träffas igen.

När Merkurius vaknade stod alla i hennes rum. Gator började förklara det hela och även om hennes tårar fylldes med ögon nickade Merkurius.

-Det är den enda utvägen va?

-Ja. svarade Ellen.

De gick ner för trapporna och samlades i hallen.

-Vi syns nog snart, jag tror doktor Ellen kommer fixa allt på nolltid... sa Merkurius och tittade på sin familj. Även om hon försökte vara stark började hon gråta, det gjorde ont. Hon hade aldrig varit borta längre stunder från sitt hem och nu skulle hon flyttas till en annan plats.

-Jag går och startar bilen.  sa Ellen och lämnade familjen i fred.

När hon gått gill Gator fram till Merkurius. Han var förvandlad. Varulvar förvandlades ibland när de kände väldigt starka känslor men Merkurius brydde sig inte. Hon var lika van vid hans varulvsform som hans människoform.

-Jag har något till dig, det är boken jag skrev och en telefon.. Göm allt ihop, för du kanske inte egentligen får ta med det in på sjukhuset.

Merkurius nickade och kramade sin pappa länge och hårt.

Sedan kom Puck och Oberon. Ingen av dem sa något utan de kramades alla tre. De delade ett starkt syskonband och inga ord behövdes för att förklara allt. "Jag är glad att Puck och Oberon är så nära, jag kommer sakna dem men de hade nog inte klarat sig själva.."

Sist kom hennes mamma.

-Du missar hela ceremonin jag förberett enligt Galaxias standarder, eller ja. Jag har gjort mitt bästa... Fast, vi kan ta det när du kommer tillbaka eller hur? Uranus tittade på sin dotter som nickade till svar.
-Ta hand om er allihop. Jag kommer tänka på er hela tiden. Merkurius hörde Ellen tuta utanför men ville inte gå riktigt ännu.

Uranus gick fram och kramade henne länge, och kände hur Merkurius började bli svag i hennes armar. Hon ledde henne ut till Ellens bil och satte henne i baksätet. Familjen Galaxy tittade på sin arvtagare där hon började somna i baksätet av bilen och såg bilen starta och köra iväg.

Hur skulle det gå nu?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar