Merkurius hade gått ner och lagt sig efter att ha upptäckt vart hon var, hon var trött vilket som inte var så ovanligt för henne.
När hon senare vaknade hon och kände sig förvånansvärt hemvan med rummet, hon kände sig även
"Det känns lite som om allt som hände igår var en dröm.. jag förstår inte, allt känns så konstigt.."
När hon tittade sig om kring så såg hon att något tittade fram från madrassen, när hon lyfte så såg hon att det var en bok.
"Galaxias döttrar"
-OH! Det är pappas bok, han skrev den om... om.. min mormor! just det, min mormor som kommer ifrån galaxia... hon hette.. hon hette... Saturnus! Merkurius rynkade pannan... av någon anledning så kändes det som om hennes tankar var tvungen att kämpa sig fram. hon hade svårt att komma ihåg saker..
Hur lång tid det hade gått kunde Merkurius inte avgöra, det kunde varit en timma eller åtta, men helt plötsligt hörde hon ett ljud som inte var surrandet från kylskåpet eller ventilationen. Det var ljudet av ett lås som gick upp.
Strax såg hon ett par fötter och sedan en hel kropp komma ner från stegen. Det var doktor Ellen... Merkurius kände ilskan vakna, varför hade hon stängt in henne så här? Varför fick hon inte träffa sin familj?
-Varför är jag här, varför får jag inte gå ut?! Varför känns mitt huvud så konstigt??
-Lugna ner dig! Vi är under sjukhuset, detta är ett speciellt rum som är helt sterilt för att du inte ska bli sjuk igen! Har du inte märkt att du inte sover lika mycket?
Merkurius tänkte efter, hon var inte säker. Det gick inte att avgöra tiden här nere.
-Men varför får jag inte träffa mina föräldrar?
-Du ska få det, om 2 dagar!
Merkurius tittade på Ellen, denna kvinna om känt hela livet var helt plötsligt en främling. Hon hade varit så varm och trevlig förr, men nu kändes hon kall. Hon kände sig något lugnad av hennes ord, men inte helt.
-Jag behöver göra några tester, det kommer skicka svaga elektriska impulser till ditt huvud och jag tror att om jag hittar rätt sekvens så kommer du må bättre.
Ellen pekade på den obehagliga maskinen i hörnet och Merkurius närmade sig långsamt den. Hon satte sig i den kalla stolen och kände hur Ellen drog ner hjälmen. I början kände hon inte av impulserna, men de växte sakte i styrka men när det började bli för obehagligt för att umbära stängde Ellen av den.
-Vi är klara för idag. Du kanske blir lite yr men mer än så lär du inte bli.
Ellen tog med sig soppburken som låg i papperskorgen och gick sedan därifrån. Merkurius väntade tills hon hörde dörren låsas tills hon sprang och kände längst med väggen bakom toaletten. Där fanns den!
"Jag hade av någon anledning glömt av den, mitt huvud är inte alls som det ska idag!" Men hennes förhoppningar grusades när hon låste upp mobilen. Det fanns ingen teckning alls.
-Det måste vara de tjocka väggarna...sa hon till sig själv, hon försökte hålla rösten stadig men kände sig väldigt ledsen och kände hur hennes mun började darra.. hon ville bara prata med någon i sin familj...
Ellen hörde inte Merkurius röst, hon hade kunnat skrika så högt hon bara kunde utan att hon skulle höra det, väggarna och golvet var ljudisolerade.
Hon hade vetat om denna platsen länge, hon hade till och med varit med och byggt den. Det var "Kammaren" som de kallade huset, för vad som fanns under. Det var här de gjorde alla experiment och övrigt som kanske andra inte accepterat. Hade någon börjat kolla lådorna i rummet hade de hittat massa information om utomjordingar, och om familjen Galaxy. Sedan Saturnus landade för många år sedan hade de haft stenkoll på henne. De visste mer än vad de själva gjorde och Ellen och hennes kollegor misstänkte att Merkurius hade något dyrbart i sina gener, det hade tagit lång tid men nu hade de äntligen börjat förstå vad som fanns där.. men, det var en stor hemlighet...
Ellen som fortfarande "jobbade på sjukhuset" var bara där korta stunder, men gick ofta dit med små viktiga papper, men vem vet vad de innehöll!
När det blev vad Merkurius trodde var dag tre så tog hon tag i Ellen.
-De kommer idag va?? När kommer de?
Ellen tittade irriterat på henne med rynkad panna.
-Vilka?
-Min familj, det har gått två dagar nu, du sa att de skulle komma!
-Oh.. öhm.. nej, det har bara gått en dag.. så det är en dag till.. Eller kanske två, det blev fördröjningar...
-Men jag blir GALEN här inne! Jag har INGET att göra! Jag vill skapa något, kan du inte ge mig lite skrot eller något som jag kan sysselsätta mig med?
Ellen suckade och gick därifrån utan att säga mer och Merkurius satte sig rakt ner på golvet och stirrade in i väggen..
"Hur ska jag klara det här? Hur kan det bara gått en dag? Det är inte möjligt..."
Ellen kom ner igen med en stor flaska med rött bubblande innehåll. Hon hade tänkt på var Merkurius sagt och tänkte att det var bäst att ge henne något att göra, så kanske hon ställde mindre frågor. Ellen var även orolig över hur väl Merkurius höll tiden trots att Ellen gav henne lite extra mediciner.
-Du ska få en byggstation av mig, men för att du ska klara av det måste du dricka det här. hon räckte fram flaskan till Merkurius som kollade misstänksamt på innehållet.
-Lovar du? Ellen suckade och nickade, hon hade tröttnat på att vara trevlig och sitta tonårsvakt samtidigt.
Merkurius somnade ganska snabbt av innehållet vilket Ellen hade förutsett. Så fort hon sov djupt kom det flera andra "läkare" och hjälpte henne montera byggstationen. men innan hon lämnade Merkurius igen släppte hon ner ett piller i hennes vatten glas, det fräste till och försvann sedan.
Vad det än var, så såg det i alla fall inte ut som några vitaminer...
När Merkurius vaknade kände hon sig groggy. Hon hade svårt att minnas vad som hade hänt innan hon la sig och blev nästan rädd när hon såg den stora lådan stå i rummet.
Hon reste sig och gick närmare. Hon insåg att det var en byggstation av något slag,och när hon öppnade lådorna var det fullt av metallskrot.
"Hur kunde hon veta att jag ville ha en sån här?!" tänkte Merkurius medan hon började undersöka lådan närmare, hon njöt i fulla drag över att ha något att göra.
Hon upptäckte snabbt att hon var duktig på det här, det var som om skrotet var lera under hennes händer och blev precis vad hon ville att det skulle bli. Men eftersom hon varit sjuk länge tappade hon snabbt orken, hon kände också att hon var väldigt törstig...
Hon såg sitt vattenglas stå på sängbordet och gick fram och svepte glaset. Hon han inte ens känna att det var något konstigt med smaken fören hon tappade glasen och gled ner på golvet..
När hon vaknade upp satt hon i hjärnmaskinen igen och hon kände att den gav väldigt höga impulser som fick henne att känna sig illamående. Hon såg precis Ellens ben försvinna upp för steg och insåg att hon lämnat henne här i maskinen.
-Hallå! Hallå släpp loss mig! Hur hamnade jag ens här? Det sista jag minns är.. hon kunde se att detlåg krossat glas vid sängen..."Vad har hon gjort? Hon måste förgiftat vattnet? Eller... tappade jag det bara? Jag... jag minns inte.. vad.. AAH!"
*SPRAK* *BANK* *POFF!*
Merkurius flög ur den kalla sitsen och kände hur hon under en kort sekund var täckt av lågor. Hon kände sig förvirrad...
Vad hände?
Vart var hon?
Vem var hon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar