Ellen lät höra ett glatt utrop.
-ÄNTLIGEN!
Hon tog upp sin telefon och ringde.
-Jag har hittat det, jag vet vad jag ska göra nu och jag har hämtat analysatorn. Hon sover nog fortfarande så jag går ner och fixar det med en gång, sen kan vi utföra operationen.
Hon la på luren och gick ner till Kammaren.
Merkurius som hade drömmar om... soppåsar? märkte inte ens att Ellen stod med en pipande maskin och gjorde mätningar.
Det tog bara några minuter innan hon hade fått fram de resultat hon ville ha.
-Det här går bättre än vad jag trodde!
Ellen gick där ifrån med ett gung i stegen. Hon hade inte varit så här glad på länge, snart slapp hon detta unkna stället.
Som tur var så fanns det ett brandalarm på våningen över som utlöstes även om det brann på våningen under, så efter en stund kom Ellen springandes och släckte branden.
Och hon var ursinnig.
-Vad tror du att du håller på med?! Du kunde ha dött och förstört all energi jag lagt ner på det här projektet!
Jag har lyckats ta ut en del av det som gör dig så himla speciell men andra kräver operation så du måste hålla dig levandes till dess! Sen struntar jag vad som händer med dig!
-Du får inte operera på mig!? Och vad har du tagit från mig? FÖRUTOM mina minnen? Svara!
-Annars vad? Jag tar vad jag vill från dig sen kommer du hamna på en liknande plats som denna, du minns inte ditt förflutna men du minns detta, och så kan vi inte ha det förstår du väl! Och jag tar bort arbetsbänken NU, så att du inte kan skada dig tills det är dags för operationen. Så det så!
-Du. är min ärkefiende för alltid. Jag hatar dig!
-Jaha, vem bryr sig?sa Ellen och gick.
En kort stund senare kom det några maskerade personer och lyfta bort bänken och Merkurius hade sedan länge slutat gråta. Hon log åt de maskerade personerna när de kom. För hon hade en plan.
"Det blir ingen operation för jag tänker inte stanna kvar, jag ger mig av i natt...
Ett par timmar senare tänkte hon att det var dags. Hon klättrade först upp och lämnade boken och mobilen och återvände sedan ner för att se om hon hade allt.
Hon gick till kylskåpet, men hon insåg att hon inte kunde ta med sig något av innehållet struntade hon i att ens försöka packa något mer.
En känsla i henne sa nämligen "Gå NU. Skynda dig, du kommer få upp dörren, och när du gjort det... SPRING."
-ÄNTLIGEN!
Hon tog upp sin telefon och ringde.
-Jag har hittat det, jag vet vad jag ska göra nu och jag har hämtat analysatorn. Hon sover nog fortfarande så jag går ner och fixar det med en gång, sen kan vi utföra operationen.
Hon la på luren och gick ner till Kammaren.
Merkurius som hade drömmar om... soppåsar? märkte inte ens att Ellen stod med en pipande maskin och gjorde mätningar.
Det tog bara några minuter innan hon hade fått fram de resultat hon ville ha.
-Det här går bättre än vad jag trodde!
Ellen gick där ifrån med ett gung i stegen. Hon hade inte varit så här glad på länge, snart slapp hon detta unkna stället.
Merkurius vaknade en stund senare och gjorde samma gamla morgonrutin. Upp, äta frukost och ta ett bad.
Men eftersom ingen hade varit nere i hennes rum på länge hade allt börja gå sönder, badkaret läkte över hela golvet.
Det hade gått flera dagar sedan Merkurius träffat Ellen, och ännu fler sedan hon träffade Vincent. Hon klarade till slut inte av det utan började istället ha ett samtal med toaletten.
-Vad menar du med det? Det kan jag inte göra förstår du väl? Hur? Neej, tror du det? Jag ska testa...
Toaletten hade föreslagit att hon skulle försöka bryta upp dörren, men för att göra det behövde hon något att få upp låset med. Så hon ställde sig vid bänken och började snickra ihop vad hon behövde. Men hon var inte tillräckligt uppmärksam utan råkade ta eld på sig själv!
-Hjälp! Snälla hjälp! skrek hon för döva öron.
Vad skulle hon göra nu? (att rulla i vattnet på golvet hade varit ett förslag, men ja.. hon verkade inte tänka så långt i stunden utan bara stod och ropade på hjälp)
Som tur var så fanns det ett brandalarm på våningen över som utlöstes även om det brann på våningen under, så efter en stund kom Ellen springandes och släckte branden.
Och hon var ursinnig.
-Vad tror du att du håller på med?! Du kunde ha dött och förstört all energi jag lagt ner på det här projektet!
Jag har lyckats ta ut en del av det som gör dig så himla speciell men andra kräver operation så du måste hålla dig levandes till dess! Sen struntar jag vad som händer med dig!
-Du får inte operera på mig!? Och vad har du tagit från mig? FÖRUTOM mina minnen? Svara!
-Annars vad? Jag tar vad jag vill från dig sen kommer du hamna på en liknande plats som denna, du minns inte ditt förflutna men du minns detta, och så kan vi inte ha det förstår du väl! Och jag tar bort arbetsbänken NU, så att du inte kan skada dig tills det är dags för operationen. Så det så!
-Du. är min ärkefiende för alltid. Jag hatar dig!
-Jaha, vem bryr sig?sa Ellen och gick.
"Det blir ingen operation för jag tänker inte stanna kvar, jag ger mig av i natt...
Ett par timmar senare tänkte hon att det var dags. Hon klättrade först upp och lämnade boken och mobilen och återvände sedan ner för att se om hon hade allt.
Hon gick till kylskåpet, men hon insåg att hon inte kunde ta med sig något av innehållet struntade hon i att ens försöka packa något mer.
En känsla i henne sa nämligen "Gå NU. Skynda dig, du kommer få upp dörren, och när du gjort det... SPRING."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar