Det ljusnade sent och mörknade tidigt på vintern, men sakna började ljuset återvända. Och som tur är började snön äntligen börjat töa. Merkurius hade sovit flera nätter i tältet men la sig alltid sent och gick upp så sent som möjligt. Hon var ju en nattuggla och som tur är så föredrog hon att ha det så.
 |
| Överblick över den gamla parken. Den verkar vara övergiven, antagligen för att den ligger så långt ifrån centrum. |
När brasan kommit igång så försökte hon grilla lite av de rå grönsakerna hon köpt, men det gick inte så bra. Hon lyckades mest ta eld på tomaten och ja... Det ser inte ut som om hon uppskattade smaken!
När hon äntligen fått ner tomaten kände hon sig dock lite piggare och beslöt sig för att gå till en sjö som låg i närheten.
"Det kanske finns något spännande där, och förhoppningsvis lär det inte vara några människor så här på vintern."
När hon kom fram till sjön upptäckte hon till sin besvikelse att den var frusen. Men då kom hon ihåg att hon åkte skridskor den dagen när hon rymde första gången. Det var visserligen i en rink, men visst borde det gå att åka på en sjö också?
Och det var klart att man kunde göra det, men snart märkte Merkurius att det var svårare att åka på sjö än en rink. Men det var trevligt att få upp flåset och hennes kropp njöt av den friska luften, solen och ansträngningen.
På vägen hem såg hon ett hus i fjärran som såg väldigt bekant ut. Hon smög sig fram och tittade in igenom fönstret, men det var ingen där inne. Det kändes nästan som ett hus hon sett i en dröm, eller som hon borde känna igen.
Men hur mycket hon än ansträngde sig så fick hon inte fram minnet, det var för långt borta. Hon vände sig om för att återvända till det kalla (och nu fuktiga av den smälta snön) tält som hon kallade hem. Men innan hon svängde runt hörnet tittade hon en sista gång.
"Jag förstår inte... Det måste bara vara ett fint hus antar jag... för även om det väcker en bekant känsla så finns det inget mer"
Om hon ändå hade vetat, eller om hon bara stannat en stund till. För det huset var byggt på på ett nu igengrävt hål. Det hålet skapades när en ung kvinna i allt för stod hastighet kraschade ner på jorden i en kapsel.
Den kvinnan byggde ett hus och liv där, och fick barn. När den kvinnan dog fick hennes barn egna barn på samma plats.
Det var den plats Merkurius fötts på.
Merkurius kände sig lite ledsen. Både för den konstiga känslan huset hade gett henne och också för att hon var hungrig och ensam. Framför allt för att hon var ensam.
Där hon satt inne i tältet tyckte hon höra ett ljud. Det lät som ett lågt morrande och som om någon pulsade igenom snön. Pulsandet slutade precis utanför tältet. Merkurius var livrädd.
"De har hittat mig, nu är det kört." tänkte hon samtidigt som hon försökte avgöra vad hon skulle göra nu.
Tillslut öppnade hon tältflicken och klev ut.
-Snälla, jag vill inte... började hon men stannade upp. Det fanns ingen där. Sedan tittade hon ner och såg en konstig filur så vid hennes fötter.
-Vem.. vad är du? En ful liten hund?
"Ful? Hund? Dumma människa, ser du inte att jag är en grävling?"
Grävlingen rörde inte på munnen när han sa det, men Merkurius hörde rösten komma inifrån huvudet.
Det var en mörk skrovlig röst som mest var ett morrande.
-Sa du något?
"Inte bara dum, du är döv också. Men för att vara människa verkar du vara helt okej. För du är människa va? Du ser lite konstig ut. Och luktar inte som människor brukar."
Merkurius visste inte riktigt vad hon säga...
-Vad.. heter du? Eller heter du bara grävling?
"Det är väl klart att jag inte heter grävling! Heter du konstigt-luktande-människa eller? Neh mitt namn är Mården. Som Mårten fast med ett D. Det är danskt. Och jag ser att du har slagit dig ner i mitt hem."
-I ditt... bor du i den här parken?
Mården tittade på henne med en blick som sa "det var väl det jag precis sa?"
-Okej. Får jag bo med dig då?
"*suck* Ja det får du väl. Men har du något käk till mig då?"
Merkurius kände efter i fickorna och upptäckte en av de där konstiga fullkorns-utan socker-marshmallowsarna och gav den till den lilla grävlingen.
*tugg tugg tugg* Mården tuggade med stora tuggor, (ungefär som en hund när den äter något som är segt eller fått i sig jordnötssmör om du någon gång sett det.) men verkade ändå uppskatta gesten.
"Du är helt ok alltså. Men, nu är det dags för mitt vaktpass. Godnatt." Med det gick grävlingen bort mot parkens ingång och Merkurius kröp in i tältet igen.
"Vad sjutton var det där" tänkte Merkurius och kunde inte låta bli att le för sig själv. Han var barsk, men trevlig den där Mården.
Mården. Eller Mården Grävling som han egentligen hette, men inte ville avslöja gick och satte sig på bänken som han brukade göra. Han hade varit borta i flera dagar på upptäcktsfärd, så där som grävlingar brukar göra och blev väldigt förvånad att se SIN park ha blivit ockuperad av någon skummis.
Men vaktpasset såg ut som de brukade. Mården satt och stirrade på vägen och morrade om en bil åkte förbi och sedan somnade han. Detta var nämligen hans sovplats.
När han somnade såg man hur lopporna flög omkring honom och han kliade sig lite i sömnen. De var jobbiga de där lopporna, men så var det för alla vilda djur. Bor man ute, så får man loppor.
Några timmar senare...
Det var mörkt ute när Merkurius vaknade och var hungrig. Hon tog med sig några äpplen och gick ut till grillen. Hon hade inte gillat de grillade frukterna och grönsakerna i börja, eftersom hur länge hon än kunde minnas så hade hon bara ätit kall mat, speciellt på burk.
Grillat äpple blev snabbt hennes favorit. Där satt hon och grillade när Mården kom fram till henne. Han var imponerad över att hon fått igång en eld, det kunde inte han göra.
Men helst av allt ville han ha det där spännande äpplet.
"Ska'ru ha hela den eller?"
Merkurius vände sig emot Mården, och gav honom halva äpplet. Hon tänkte dela allt med honom bara han stannade. Han verkade pålitlig trots att han lät lite sur och grinig, som en gammal gubbe.
Det såg ut som om det var på väg att bli oväder och Merkurius tittade upp på den mörka himlen.
"Det kommer regna, så snart är det dags att sätta sig under trädet. Fast du har stulit min plats."
-Om du vill kan du komma in i tältet, men vi kanske ska bortsa ur den där smutsiga pälsen först.
"Borsta min päls?! Vid min svans, tror du jag är något konstigt husdjur eller"
Men Merkurius struntade i hans protester och började långsamt reda ut hans päls med en borsta hon hade hittat. Även om Mården i början nafsade surt efter hennes fingrar så slappnade han snabbt av. Det var ganska skönt att bli borstad ändå. Men vad Merkurius inte visste var att hon nu fick hans loppor, men ska man dela på allt så kan man väl dela på loppor också...
Efter borstningen började snart komma stora regndroppar, precis som Mården hade sagt.
Så Merkurius kröp in i tältet men Mården vägrade gå in i det, han gillade det inte alls. Så efter att ha tjafsat en stund fram och tillbaka så släppte Merkurius in honom på den allmänna toaletten och gav honom hennes gamla rosa tröja att sova på.
Han visade det inte, men han var väldigt tacksam för detta, det var den varmaste natten han haft sedan det var höst.
Dagen efter var all snö borta och Merkurius var överlycklig av glädje. Solen sken och det hördes fågelkvitter. Hon märkte även att den lilla dammen hade förlorat sin is så hon försökte fiska i den, men utan några större resultat.
Hon hade svårt att koncentrera sig på fisket, för hon hade hela tiden en stickande känsla av att vara betraktad. Och inte av Mården som satt bredvid och hoppades att hon skulle få fisk.
Efter en stund gav hon upp fisket och gick över till granntomten där skrotupplaget var. Hon ville ge Mården en present, men eftersom hon ägde 37 simdaler som hon fått genom att sälja skrot, så hade hon inte råd att köpa något. Men hon hade tur! Hon hittade flera gamla katt och hundleksaker. Hon var visserligen orolig att Mården skulle ta illa upp, men tänkte att det var värt att chansa.
-Mården! Jag har en sak till dig!
Mården kom sakta lunkande över gården och Merkurius tog fram leksakerna och ställde dem på marken framför sig.
Mården gick skeptiskt fram och luktade på dem och tittade sedan på Merkurius med samma skeptiska blick. Efter en stund lyfte han försiktigt ur en tidnings-bit-leksak och lade den på marken.
Han tittade på den en stund och trampade sedan på den med ena tassen, när den gav ifrån sig ett pip blev han först rädd och bet den. Men när han insåg att det var hans om gjorde ljudet kastade han sig över den.
Efter en stund tog Merkurius fram ett rep hon hade hittat. Hon dinglade det framför hans ansikte och Mården bet tag i andra änden, och så började en dragkamp.
Merkurius vann, men om det var för att Mården släppte med flit eller inte vet nog ingen förutom Mården själv. Och han sa att han minsann släppte för att vara trevlig... Men.. ja.
Merkurius som hade hittat en hel del burkar hade smugit sig in till centrum för att handla igen, TROTS att det var mitt på ljusa dagen. Hon passade på att köpa korv, och grillade dem (alla samtidigt?) och delade dem lika med Mården.
Mården som annars inte var så förtjust i människor uppskattade detta väldigt.
Merkurius hade även hittat en gammal hund eller katt säng på skroten. Den var smutsig och luktade illa, men eftersom Mården och hon själv båda luktade ganska illa och båda hade loppor så tänkte hon att han skulle gilla den ändå.
Och det gjorde han minsann!
Vem är Mården Grävling?
Mården är en ganska sur liten sak. Och har redan bitit Merkurius flera gånger, även om det varit av "misstag". Men han har ett hjärta av guld, det tar bara ganska lång tid att lära känna honom då han inte gärna släpper in någon. (Speciellt inte en människa)
Mårdens egenskaper:
Aggressiv
Jägare
Lat
Egenskap han fått sedan han träffat Merkurius:
Lekfull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar