Merkurius somnade i bilen och när hon vaknade var inte Vincent där. Hans plånbok låg dock bredvid henne och hon såg att taxichauffören tittade frågande på henne.
-Öhm, han bara försvann, jag såg det inte ens. Jag måste somnat till. Eller ja. så var han jäkligt snabb. Sedan var det som om chauffören såg något annat än hennes kläder och stirrade på hennes hår och hud.
-Och vad sjutton är du då? Ahja, struntsumma, ge mig betalt så jag kan lämna den här skumma platsen!
Merkurius rynkade ögonbrynen och blängde surt på chauffören och gav han betalt, och inte ett öre i dricks. Sedan lyfte hon upp Mården och gick in i villan de stod bredvid.
-Välkommen till ditt nya hem! ropade Vincent.
-Jag hoppas att du kommer trivas jag tänkte visa dig runt lite snabbt. Huset är gammalt och jag spenderar mest min tid i mitt rum. Och jag vore tacksam om du inte gick in dit, jag... har inte städat på länge.
-Inga problem, jag är bara tacksam över att ha tack överhuvudet! Jag vet inte hur jag ska tacka dig! Merkurius slängde armarna kring Vincent som efter en stund besvarade kramen.
-Jag har en gåva till din lilla... vän! Hörru, Mårddjuret här finns mat till dig. Mården tittade skeptiskt på både Vincent och maten men närmade sig långsamt maten för att smaka.
Merkurius kände hur hon fylldes av tacksamhet och fjärilar. Han var underbar den där Vincent.
"Han tar hand om mig, och det är något med honom. Hans ögon känns så bekanta och jag bryr mig inte ens om hans bleka hud eller att han verkar vara känslig mot solen."
De gick först en liten rundtur på den första våningen där det fanns badrum, kök, matsal och ett vardagsrum. Merkurius lade märke till att köket var väldigt smutsigt och när Vincent sa att han bara skulle tvätta av sig resdammet innan de fortsatte på ovanvåningen så städade Merkurius köket.
-Oh, tack. Jag... lagar inte mat så ofta. Så, det blir lite dammigt.
-Ja det kan man säga, det ser ut som om du inte använt köket på flera år! Vincent log ett stelt leende och nickade.
De gick sedan upp på ovanvåningen där de fanns två sovrum, ett rum med en arbetsbänk till Merkurius och två toaletter till.
Vincent pekade ut dörren som ledde till hans sovrum och Merkurius sa att hon skulle knacka om det var något. Vincent såg nervös ut när de talade om hans rum och visade henne rummet där hon skulle sova.
Och där såg hon en spegel.
-Goddagens damen. Så det är du som är lilla damen Vincie-boy alltid tjatar om? Trevligt att ses. Merkurius tittade storögt på Vincent som harklade sig och såg surt på mannen i spegeln.
-Philip, snälla. Var trevlig. Ni ska faktiskt dela rum.
-Hmpf, ja det är ju inte så att jag kan flytta på mig, hahaha.
Merkurius blev något nervös över situationen men fick känslan att Philip och Vincent var vänner sedan länge.'
Merkurius stannade kvar i rummet för att kolla vad som fanns i bokhyllan medan Vincent ljudlöst smög ner för trapporna. Det var många gamla böcker, men en bok var en barnbok som hon kände igen. När hon strök fingret längst bokens rygg hörde hon den manliga rösten igen. Rösten som läste för henne. Minnet började ta form men avbröts av att Vincents röst som ropade på henne.
När hon kom ner stod Vincent i köket och nickade mot den (nu rena) bänken och där stod en tårta. Merkurius förstod vad han menade.
Det var hennes födelsedag. Hon gick fram emot tårtan och började blåsa och en sekund var hon på en annan plats med ett barn i samma ålder som henne bredvid henne. Han såg nästan likadan ut som henne fast hans hud var gul istället för lila. Hon skakade bort minnet och blåste ut ljusen.
Mården och Vincent hurrade och tog sedan varsin bit tårta. Merkurius tog en extra som hon gav till Mården som blev så lycklig att han inte hade ögon för något annat.
De satte sig i matsalen och Merkurius kände sig lite obekväm i de nya kläderna.
-Jag har en gåva till som du ska få.
-Ännu en? Men, vad mer kan jag önska?
-Du ska få träffa en bekant till mig som har en salong, men vi väntar till solen går ner.
Merkurius blev så lycklig att hon ville hoppa upp och ner men satt och pratade med Vincent tills ljusen nästan brunnit ut och det var först då hon insåg hur mycket klockan var, så det var dags att åka.
Vincent stod bredvid när Angelica, som var ägare till salongen började hennes make over.
-Jag tycker vi klipper upp ditt hår, det ser väldigt slitet ut. Och sedan vill jag ge dig kläder som du känner dig bekväm i så jag hämtar lite som du får titta på.
Merkurius tyckte det kändes konstigt att stå i centrum på det här sättet men kunde inte låta bli att njuta av uppmärksamheten. Det var underbart att vara kring människor igen, hon mindes inte när hon var det sist.
Hennes ögon möte Vincents blick, han log men när han såg att hon såg honom så vände han bort huvudet. Merkurius kände att hon rodnade.
Merkurius trivdes mycket bättre i kort hår och att ha nya kläder kändes fantastiskt.
Hon stod länge och betraktade sig själv i spegeln.
Efter en stund hörde hon att Vincent stod bakom henne.
-Du är fin, och jag köpte den här till dig. han räckte fram en lång klänning som Merkurius tog emot.
-Ska jag testa den nu?
-Nej det behöver du inte, den är kanske lite väl uppklädd för att bara åka hem i.
-Haha, ja det tänkte jag också. sa Merkurius och packade försiktigt ner klänningen i kassarna fyllda med de nya kläderna.
När hon kom hem sprang Mården fram till henne.
"Hörru du, åk inte iväg utan mig så där. Och hur ser du ut egentligen? Och luktar konstigt gör du också."
-Haha, jag saknar dig också. Jag luktar rent för att jag inte längre har smutsiga kläder på mig.
-Sa du något? ropade Vincent ifrån hallen.
-Nej, inte till dig jag pratade med Mården.
-Ja...ha.. okej.. svarade han?
-Det är väl klart han gjorde! skrattade Merkurius.
-Jag har en sak till dig förresten. sa Merkurius
-Vem pratar du med nu då?
-Dig, dumskalle! haha.
-Oh, okej. Jag blev förvirrad.
Merkurius tog fram blommorna hon plockat, och gav dem till Vincent.
Vincent såg förvånad ut och stirrade på blommorna. Han tittade på dem länge och luktade på dem och hans ansikte hade ett sorgset uttryck.
-Jag har inte fått blommor på... länge. Tack. Men oj, klockan är mycket. Börjar bli dags att sova, inte sant?
Vincent skyndade sig upp för trapporna och Merkurius tittade förvirrat efter honom.
"Knäppskalle den där". sa Mården och Merkurius puttade retsamt på honom.
Merkurius var uttråkad så hon bestämde sig för att gå ut att gå i sällskap med Mården, och trots att det regnade kallt regn njöt hon av det. För hon visste att hon snart skulle vara tillbaka i Vincents hem och kunna duscha och ta på sig andra kläder.
När hon kom tillbaka tänkte hon att hon kanske skulle prata med Vincent om vad som hände innan men när hon stod utanför hans dörr och knackade utan svar så tänkte hon att hon kanske skulle gå in. Hon lade handen på handtaget men ångrade sig. Hon hade ju sagt att hon inte skulle störa.
Och tur var väl det.
Hade hon öppnat så hade hon nog fått en chock över Vincents sovstil, för mycket kunde man säga med Vincent, men han var inte riktigt som alla andra.
Men hur Merkurius inte kunnat lägga ihop ledtrådarna ännu, är ännu ett mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar