Merkurius vaknade och tittade på Mården som låg i sängen bredvid henne med alla tassar i luften. Hon log emot det lilla djuret och gick ner för trapporna. Hon såg inte Vincent någonstans men Merkurius kände att hon inte hade tid att vara blyg. Ville hon ha mat fick hon laga det själv.
Till sin stora lycka hade Vincent fyll kylskåpet med massa gått. Hon märkte även att det mesta var ekologiskt, hur kunde han veta att hon föredrog ekologiskt?
Merkurius har ju aldrig riktigt lärt sig att laga mat så hon tänkte inte sätta köket i brand första dagen utan tog bara lite flingor. Men det var fantastiskt. För varje sak hon gjorde så fick hon en bekant känsla av att hon gjort det förut.
Det var som om det som blockerade hennes minnen började bli allt svagare.
-Hur sjutton kan du vara så tyst! Du skrämde livet av mig.
-Vi måste prata.
-Okej. Merkurius fick en dålig känsla av det här, men stod helt stilla.
-Du kanske har märkt att jag inte är ute i solen. Att min hud är så blek och kall och självklart mina ögon. Tänk att du hade likadana innan, fast hundvarianeten.. nej jag glider ifrån ämnet. Men. Det jag försöker säga är att jag är inte en människa.
-Vad.. vad menar du?
-Eller, jag var en människa. Jag är en vampyr. Jag blev förvandlad för länge sedan. Anledningen att jag sovit så mycket det senaste är att jag inte fått tag i blod på länge så jag börjar bli svag.
-Vad menar du? Menar du att du suger blod? FRÅN MÄNNISKOR? Vem är du egentligen?
-Men det var väl ändå ganska uppenbart? Jag förstår inte hur du inte kunnat gissa till dig det själv, förr hade du väl SNIFFAT till dig det.
-Vad sjutton ska det betyda? Vet du vad, jag... jag behöver komma iväg. Jag.. jag måste tänka.
Merkurius stormade iväg och slängde igen dörren.
"Vampyr? Fanns de ens på riktigt? Och om det vore så varför har han inte sagt något tidigare. och vad menade han med att hon skulle kunna sniffa till sig det? Hon är ju ingen hud".
Mården följde efter Merkurius i bakgrunden, så att hon inte skulle hamna i trubbel. Efter en stund kom hon fram till ett skrotupplag, något som inte förvånade Mården det minsta. Hon hade en förmåga att ta sig till dem.
Hon vek av från vägen och gick in i det lilla skjulet som låg vid skrotupplaget. Där mötte hon Emily, som var ägaren till stället.
-Hej, du måste vara ny? Har inte sett dig omkring, men man ser ju inte mycket på natten eller hur? Emily skrattade och Merkurius förstod att hon hade skämtat. När Merkurius tog emot hennes hand kände hon att den var lika kall som Vincents och när hon såg de lysande ögonen förstod hon.
-Är.. är du en..
-Vampyr? Blodsugare? Fladdermus-fetichist? Ja det är jag, så du är alltså ny i staden. Men det är okej, du vänjer dig du vet.
-Det.. Det är så mycket att ta in bara.
-Jag förstår det, vad är du då? Du avger varulvsvibbar men dina ögon är blanka så det kan ju inte vara fallet. Men du ser inte ut som en människa i alla fall.
-Jag.. jag vet inte. Jag.. Merkurius suckade, det var mycket på en och samma gång.
-Vet du vad. Här. Ta den här och gå ut och spräng lite, det brukar lätta mitt humör i alla fall. Jag kan inte följa med dig för du vet, solen, haha. Men du verkar vara en smart tjej så du fixar det nog själv.
Merkurius tog emot några smällare och gick ut igenom dörren som Emily pekade på.
När hon kom ut såg hon stora högar med skräp och hon gick fram till den första och lade dit smällaren. Hon backade sedan undan och höll för öronen.
Hon kände hur hon var så spänd att det kittlades i hela magen.. nästan som när hon såg på Vincent nu för tiden.
När explosionen smällde så kände Merkurius hur hon kände sig mäktig och Emily hade rätt. Hon mådde bättre. Det var en trevlig känsla att få saker att explodera.
Dock upptäckte hon att hon hade stått lite för nära och hennes kläder var ganska smutsiga och förstörda. Hon blev lite ledsen, det var kläderna Vincent hade köpt henne.
Men hon smög in i skjulet och Emily bara skrattade när hon såg vad som hade hänt. Merkurius fick låna Emilys långa rock och tog sedan taxi hem.
När hon kom hem satt Mården och väntade.
"Det är på tiden hörru".
-Ja, men jag behövde komma bort.
Merkurius hoppade in i duschen och Mården stod och höll vakt. Han verkade aldrig vilja lämna hennes sida.
Ett par rum längre bort stod Vincent och tittade ut igenom fönstret.
"Hon måste förlåta mig. Hon kommer förlåta mig för det är menat så. Om hon är den rätta så kommer hon förlåta mig. Men jag vill göra henne glad också.."
Vincent formade en ide och fick en plan över hur han skulle göra Merkurius glad.
Och vad var det han tittade på egentligen?
Jo ett konstigt torn, som stod bakom huset. Merkurius hade ännu inte sett det, men det var ganska väl dolt.
Eller ja, i alla fall lite.
Merkurius hörde varken Vincent eller Mården utan fortsatte att sova djupt.
Vincent gick sedan fram till spegel och sade tyst spegelns namn.
-Philip.
-Vincie-boy!
-Sch, Merkurius sover. Väck henne inte. Hon tog inte nyheten om vad jag är så bra.
-Hmpfh, hur kunde hon inte se det? Är hon blind? Hon verkar vara äldre än de flesta i hennes ålder. Även om år spelar föga roll. Vad har hon för bakgrund egentligen?
-Det har jag ju redan berättat, de gjorde ju experiment på henne för att försöka ta reda på varför hennes släkte lever längre än vanligt folk. Det är ju inte varulvsgenen, de ynglar ju av sig i sån takt att deras förlängda liv är så kraftigt förkortat, nu lever de ju typ lika länge som vanligt folk. De sista två orden dröp av förakt. Vincent hade inte mycket över för vanligt folk.
-Byracka eller ej, hon ser ju onekligen speciell ut.
--Det är inte alltid något dåligt.
-Haha, Vincie-boy, säg inte att du förälskat dig i henne?
-Bah, vad vet du om det? Menade bara att hon inte är... ful. Men struntsamma nu, är hon rätt person tror du? Är det hon vi sökt så länge?
-Ja, hon är modern. Utan tveckan, synd att hon har så mycket äckligt blod.
-Tyst med dig kropplöse-dåre. Vincent vände sig om och stormade, om än ganska tyst, ut ur rummet.
Bara för att Philip funnits i hans familj i evigheter betyder det inte att han kan säga vad han vill. Men huvudsaken var att Merkurius var rätt person, den han letat efter.
Modern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar